bi-jägarne.
Lifvet bland mexikaner och vildar.
Af Gustave Almard.
(Forts, fr. mr 122)
Donna Hermosa hade, då hon vaknade på
morgonen, funuit sig fullkomligt återställd från
sitt lidaude dagen förut. Tack vare det bo-
temed I den ungo jägaren användt, började
såret redan läkas och den unga flickan kände
sig ha krafter nog att till häst fortsätta resan.
Denna goda nyhet skingrade de mörka
moln som hvilut öfver don Pedros panna, och
det var med en ytterlig otålighet han afvak-
tade det morgoubesök, deras värd tvifvelsutan
skulle komma att atlägga hos dem.
Så snart Tigerkatten ansåg sina gister
vara uppstigna, kom han också verkligen för
att underätta sig om huru de tilibragt natten.
Godsegaren tackade honom af allt bjorta
och berättado att alla voro friska och att donna
Hermosa till och med kände gig ett godt stycke
på bättringsvägen.
— Nå, det var då väl! sade Tigerkatten
i det han kastade en lågande blick på den
unga flickan. — Det hade varit stor skada
om en så retande varelse omkommit på ctt så
ömkligt sätt. Emellertid... hvad ämnar ni
göra? Upptag icke illa min fräga; jag vore
lycklig, om jag fioge behålla er hos mig, och
ju längre ni qvarstadnvor, desto större nöje be-
reder ni mig.
— Jag tackar er för er utmärkta godhet,
svarade. don Pedro; olyckligtvis kan jag icke