— Allt det der tyckes mig alldeles obe-
gripligt; jag är ledsen öfver att jag ej redan
i går afton fick underrättelse om saken, nu
är det väl sent; jag vill emellertid försöka,
kanske skall det lyckas mig att återskaffa er
hvad ni förlorat. I alla händelser skall jag
ställa så till att ni får både hästar och väg-
visare; i det afseendet kan ni derföre vara
utan bekymmer. Jag förmodar ej, ni ämnar
ge er utaf på fastande mage; straxt efter fru-
kosten kan ni bryta upp. Jag behöfver en
liten stund, för att ge nödiga ordres med af-
seende på resan; inom en timma skall jag låta
höra af mig.
Härpå gick han sin väg och lemnade re-
senärerna i största förvåving öfver hans redli-
ga uppförande mot dem.
En och en half timma förflöt utan att
don Pedro erhöll någon underrättelse från sin
värd; omsider inträdde en indian, som utan
att yttra ett enda ord gaf de resande tecken
att följa sig.
Dessa lydde utan tvekan.
Efter några minuters promenad, kommo
de upp på spetsen at den teocali, som de af-
tonen förut i månbelysningen hade tagit för
en kulle.
Från denna höjd hade resenärerna en vid-
sträckt utsigt och njöto vid betraktandet af
det storartade landskapet, som i morgonstun-
den tog sig särdeles väl ut.
En måltid var uppdukad i gröngräset.
Tigerkatten stod bredvid denna och vän-
tade på sina gäster.
Några indianer gingo omkring här och
der med vapen i sina bänder; men de sågo