antaga ert anbud. Säkerligen har vår från-
voro väckt mycken oro på las Noras och jag
är derföre angelägen om att vi så snart som
möjligt komma tillbaka,
— Nåja, det är icke underligt; ni har
således för afsigt att ge er utaf?
— Ja, så tort som möjligt; till all olycka
har jag ioga hästar, som dock äro nödvändiga
för att tillryggalägga vägen hem, så kort den
än är. Jag har derföre tänkt bedja er att
sätta kronan på den artighet och gästvänlig-
het, ni redan i så hög grad visat oss, genom
att låta mig köpa af er nödiga hästar för hem-
färden. Men — det är sannt, jag har ännu
en bön att ställa till er; jag hittar icke vä-
gen i denna skog, i hvilken jag just till följe
deraf varit nära att finna min graf. Jag blefve
er sålunda oändligen tacksam om ni ville låta
en vägvisare följa oss till dess vi komma på
kända trakter. Ni ser, min herre, att jag har
stora pretentioner på er vilvilja.
— Ni ber mig inte om annat än hvad
rätt och tillbörligt är; jag skall söka till att
uppfylla edra önskningar. Men hvaraf kom-
mer det sig, att vi utan hästar eller vägvisure
kunvat förirra er så långt in i vilda sko-
gen?
Godsegaren kastade förstulet en misstink-
sam blick på sin värd, men dennes ansigte för-
blef sig fullkomligt likt, lika kallt och orör-
ligt som vanligt.
Don Pedro berättade då utförligt det be-
besynnerliga äfventyr hvarför han varit utsatt.
Tigerkatten åhörde honom med det stör-
sta lugna och utan att afbryta honom; när be-
rättelsen var slut sade han: