— Våra vänner, sade hon, skola helt säkert, när de icke se oss komma tillbaka, misstänka att någon olycka träffat oss och genast ge sig ut på efterspaningar. Don Estevan, som känner till hvar vinkel och vrå på många mils omkrets, skall otvifvelaktigt få rätt på oss. Vår ställning kan då icke på långt när kallas förtviflad. Låtom oss derföre icke öfvergifva oss sjelfva, så vida vi icke vilja att Gud skall öfverge oss. Framåt! snart, hoppas jag, äro vi ute ur skogen och få ännu en gång återse solen. Man satte sig i gång. Olyckligtvis är det alldeles omöjligt att vägleda sig i en vild skog, der alla träd äro hvarandra lika, der man icke kan se hvarken sol eller måne och der djurets instinkt och icke menrnriskans förnuft är den vigtigaste själsförmögenheten. Under hela dagen irrade de resande omkring, och rörde sig, utan att sjelfva ana det, i en ständig kretsgång; de gingo mycket utan att komma det minsta framåt, och uttröttade sig fruktlöst för att påträffa en gångstig som icke fanns. Don Pedro undrade på, hvad skäl kunnat föranleda de personer, som stulit hästarne ooh sakerna, att lemna dem sjelfva så der i en labyrint hvarur de aldrig kunde leta sig fram, och att helt kallt dömma dem till en fasaväckande död. Han hade icke trott sig ega någon fiende, nog grym att vilja utkräfva en så förfärlig hämd. Men godsegaren grubblade förgäfves; han var icke i stånd att erinra sig någon menni