Efter slutad måltid befallde han kusken att
ter spänna för och frågade hvad han var
skyldig. Ingenting, min herre! lydde svaret.
Förundrad och förlägen frågade adelsmannen
om han ej bef:nn sig i ett värdshus. Nej,
min herre, hette det, ni är hos en bonde,
som det är ett nöje att ha en främmande till
gist. — Hvad, hos en bonde, utbrast adels-
mannen, som redan förut undrat öfver den
ståtliga byggnadens husgeråd, stall o. s. Vv.
Fing här flera sådana bönder, som ni??? —
Ja många, svarade bonden, och mycket ri-
kare än jag. — Nå, det må jag säga, det
måtte vara ett herrligt land, hur ser då de
adliga godsen ut? — Adliga gods? Sådana
finnas ej här på långt håll. -— Hvad! inga
adliga gods? Inga adelsmän? Det var besyn-
nerligt?! — Nej, npplyste bonden, inte en
enda; adelsmännen förtryckte våra förfäder så
hårdt, och derför gingo dessa åstad och slogo
ihjäl alla adelsmän !
Ett stort träd. Brasilianska tidnin-
garna tyckas vilja likna Baron Minchausen i
sina beskrifningar om nyupptäckta naturun-
der. De berätta nemligen om ett träd, som
växer vid stranden af Branco (en biflod till
Amazonfloden) under hvars krona 10,000 men-
niskor kunna finna skugga, och hvars höjd är
så ofantlig att jättefågeln Tononydon, som är
dubbeit så stor som en struts, ser ut Bom en
liten sparf der han sitter uppe bland det sky-
höga trädets grenar. Trädet hör till slägtet
Malvaceous, och kallas af infödingarna Souina.
Charles Ooms, som nyligen erhållit
första priset vid målarakademien i Antwerpen,
är son af en fattig bonde i Campen. När
Ooms var tio å tolf år betraktades han i sitt
hem som en odugling, som endast var kom-
men i verlden till förargelse. Då han om
morgnarna blef skickad att vakta sin fars ko
på betet, brukade han ofta binda henne vid
ett träd och hela dagen roa sig sjelf med att
rita af henne i olika ställningar, hvarpå han
om qgvällen förde henne hem nästan utsvulten.
Genom en händelse kom några af gossens rit-
ningar inför M. Teickmanns, guvernören i Ant-
Werpen, ögon, och det var han som upptäckte
gossens utmärkta anlag. Ooms fick nu till
lärmästare M. de Keyser, direktör öfver Ant-
werpeps akademi, der Charles Ooms nu är en
af de meget framstående eleverna.
mHvad hefer hom? Hos cn viss på
stor i Skåne, som just ej är så nogräknad
med det sätt, hvarpå han sköter kyrkoböckerna,
i det han föret en längre tid efter en förrätt-
nings verkställande ur minnet antecknar hvad
som skall antecknas, och derför begår stora
misstag, infann sig nyligen en bonde för att
taga ut lysning för sin dotter Johanna Bo-
thilda, då han till sin stora häpnad af presten
underrättades om, att han ej eger någon dotter
Johanna Bothilda, men väl en Johanna Lovisa.
Förgäfves protesterade bonden emot denna
namnförändring, presten var säker på sin sak,
ty det stod skrifvet i böckerna, och alltså kom
Johanna Bothilda att vid vigseln säga: Jag
Johanna Lovisa.