jag varit långt ifrån att vänta mig, svarade
döbn Pedro.
a Hvarföre det? Tror ni ej jag kän-
ner till den mexikanska gästfrihetens lagar
och kan efterlefva dem, så ofta det behagar mig?
Jo, visst! ... svarade don Pedro med en
åtbörd, såsom hade han blifvit missförstådd.
— Kortligen, ni äro mina gäster för i
natt; sof i ro; ingen skall störa er sömn. Om
en stund skall jag skicka någon till er med
en dryck åt den unga damen. God natt!
Och han bockade sig med en ledighet
och ett behag, som don Pedro visst icke vin-
tat att finna hos en sådan person som Tiger-
katten, och gick sin vig.
Under några minuter hörde man dånet
af hans steg genljuda i de dystra hvalfven
snart förnummos de icke vidare. Resenärerna
voro allena; godsegaren beslöt sig då att in-
träda i de rum som voro upplåtna åt honom
och hans följeslagare.