— må ske; jag skall svara er öppet och oförtäckt. Jag tror att ert hjerta icke är så grymt som ni vill låta påskina, och jag är säker på att ni sjelf inser detta och betraktar det som en olycka; och, hvilka förfärliga gernoingar man än tillskrifver er, har ni dock tvifvelsutan flera gånger haft ännu rysligare dåd i tankarne, fastän ni ryggat tillbaka för att sätta dem i verket. Tigerkatten gjorde en åtbörd likasom ville han yttra något. — Nej, afbryt mig icke, fortfor lifligt don Pedro, jag vet att jag går öfver en glödande vulkan, men ni har sjelf begärt att jag skuile tala uppriktigt; nu får ni också lof att antingen ni vill eller icke höra mig till slut. Menniskan är sjelf sin lyckas smed, och ni har beredt er det öde ni anuser lyckligast. Begåfvad med en energisk karakter och starka Passioner, har ni i stället för att söka kufva dessa helt och hållet låtit er beherrskas af dem och sålunda småningom kommit på den punkt, der ni nu befinner er; och dock är icke hvarje ädel känsla död i ert bröst. fö Ett förakvligt småleende krusade den gamla banditens läppar. — Skratta icke, fortfor godsegaren; sjelfva den fråga ni framställt till mig är derpå ett bevis; djupt in i skogen för ni en röfvates lefnadssätt och:hatar det civiiserade samhället, och dock är ni svag för att känna hvad detta samhälle tinker om er. Och vet ni hvarför? Jag skall säga er det. Det kommer sig derutaf, att den rättskänsla som Gud nedlagt i hvarje menniskas själ, kanske er sjelf ovetande, uppreser sig emot det allmänna tadel