— må ske; jag skall svara er öppet och oför-
täckt. Jag tror att ert hjerta icke är så
grymt som ni vill låta påskina, och jag är
säker på att ni sjelf inser detta och betraktar
det som en olycka; och, hvilka förfärliga
gernoingar man än tillskrifver er, har ni dock
tvifvelsutan flera gånger haft ännu rysligare
dåd i tankarne, fastän ni ryggat tillbaka för
att sätta dem i verket.
- Tigerkatten gjorde en åtbörd likasom ville
han yttra något.
— Nej, afbryt mig icke, fortfor lifligt
don Pedro, jag vet att jag går öfver en glö-
dande vulkan, men ni har sjelf begärt att jag
skuile tala uppriktigt; nu får ni också lof att
antingen ni vill eller icke höra mig till slut.
Menniskan är sjelf sin lyckas smed, och ni
har beredt er det öde ni anuser lyckligast.
Begåfvad med en energisk karakter och starka
Passioner, har ni i stället för att söka kufva
dessa helt och hållet låtit er beherrskas af
dem och sålunda småningom kommit på den
punkt, der ni nu befinner er; och dock är
icke hvarje ädel känsla död i ert bröst.
fö Ett förakvligt småleende krusade den
gamla banditens läppar.
— Skratta icke, fortfor godsegaren; sjelf-
va den fråga ni framställt till mig är derpå
ett bevis; djupt in i skogen för ni en röfva-
tes lefnadssätt och:hatar det civiiserade sam-
hället, och dock är ni svag för att känna hvad
detta samhälle tinker om er. Och vet ni hvar-
för? Jag skall säga er det. Det kommer sig
derutaf, att den rättskänsla som Gud nedlagt
i hvarje menniskas själ, kanske er sjelf ove-
tande, uppreser sig emot det allmänna tadel