nes helsa att uppväcka henne. Den okände
hade derföre gifvit befallning om att man skulle
afhugga grenar och förfärdiga en bår. På
denna lades torra blad, och öfver dessa ut-
bredde don Pedros tjenare gina kappor, för
att åstadkomma ett så beqväimt hviloläger som
möjligt åt sin unga herrskarinna.
När allt var i ordning, lyftade man upp
den unga flickan och lade henne försigtigt på
båren.
Såsom vi redan berättat, var don Pedro
åtföljd af tre personer utom sin dotter; tven-
ne af dessa voro betjenter, men den tredje var
förvaltare på godset las Norias de San-Antonio.
Denne förvaltare var en undersittsig karl,
omkring 5 fot och 8 tum lång; han var bred-
axlad och hjulbent af mångårig vana att sitta
till häst; han var ytterst mager, men man
kunde med skäl säga att han bestod endast
af muskler och nerver. Denne man, som var
omkring fyrtio år gammal hette Luciano Pe-
dralva och var med kropp och själ sin herre
oinskränkt tillgifven. Hans förfider hade ock-
så tjenat don Pedros familj i nära två sekler.
Hans ansigte, ehuru brynt af en glödan-
de sol och utan att ega något egentligen fram-
stående, hade dock ett intelligent uttryck och
ur hans mörka öga framlyste en icke vanlig
kraft och djerfhet.
Don Pedro de Luna hyste också ett stort
förtroende till denne man, den han betraktade
mera som en vän än en tjenare.
Så snart den unga flickan blifvit upp-
lyftad på båren satte man sig genast i gång.
Tjenarne buro den afsomnade flickan, och don