PET OT AMT DTI SE PA ALATALO AE DRESS ERA — ——
hotar oss, frågade don Pedro med bekymrad
ton.
— Åh! svarade han med dämpad vrede;
hvad vet jag? Föröfrigt tycker jag det kan
vara detsamma om ni vet det eller ej; ni är
i alla fall förlorad. Se der följden af att ni
ej lydde mitt råd. Bed nu Gud, att han be-
skyddar er, ty aldrig har ni varit hotad af
en större fara än den, som i detta nu hänger
öfver ert hufvud. .
— Hvarföre denna ständiga förbehållsam-
het? Tala öppet; vi äro män, som vid den heliga
jungfrun kunna försvara oss och tappert möta
de fiender, som hota ogg.
— Ni är tokig; hvad kan väl en man
uträtta mot hundra? Ni måste ge vika för öf-
vermakten, säger jag er. Men ni kan ej på
minsta sätt förebrå mig; det är ni sjelf som
envisats att uppsöka Tigerkatten i sin håla.
— 0! utropade don Pedro, rysande.
Hvilket förfärligt namn har ni icke uttalat!
— Jag har endast sagt namnet på den
man, i hvars våld ni befinner er.
— Hvad säger ni! Tigerkatten, denne
fruktansvärde bandit, hvars rysliga dåd spridt
fasa öfver landet sedan många år tillbaka,
denne man, som djefvulen tyckes hafva gjort
till sitt verktyg på jorden, detta vidunder
skulle då befinna sig i närheten?
— Ja, och jag ber er derom, tala tyst
och försigtigt; ty kanske hör han i detta ögon-
blick hvarje ljud från våra läppar, fastän osedd
af våra ögon.
(Forts.)