Djurgårdstealerns brand. Teaterdirektören Roos hade i denna vecka ankommit till Stockholm med sitt sällskap. Han hade nu som i fjol förhyrt den då af honom öppnade, nybyggda Djurgårdsteatern. Till om göndag hade han annonserat den första representationen för sommaren, och i går afton mellan kl. 5 och 6 pågick der generalrepetition till en ny pjes: Han är alldeles galen.? Repetitionen å lustspelet blef plötsligt förvandlad till ett sorgespel på fullt allvar. Två gasarbetare voro sysselsatta under teatergolfvet att afprofva gasrören. Gaslukt kändes upp på scenen. Arbetarne tillsades härom, De voro likväl nog oförsigtiga att röra sig med sin tända lampa, så att gasen som strömmat ut ur rören blef antänd. Den flammade upp mot venstra sidans avantscener. Enligt en af de många orediga och stridiga berättelser vi hört, skulle det dervid ha fattat eld i första radens avantscen, men gasarbetarne skulle sjelfva ha släckt den. Efter en korrt stund utbröt eld ånyo i andra radens avantscen och spridde sig derifrån med blixtsnabb hastighet kring hela öfre delen af byggnaden. Evligt en annan version märktes ingen eld genast utom sjelfva uppflamningen vid den lätta explosionen. Repcetitionen fortsattes. Snart märktes lukt af svedt tri och rök. Man ropade åter gasarbetarne, men de svarade att det ej var någon fara. Plötsligt föll ridån ned. Man sprang upp till andra radens venstra avantscen, ryckte upp dörren der, men möttes af lågor. Andra sprungo upp i dircktörens rum, belägna lika högt upp i huset som andra raden; äfven der slogo tiammorna till mötes. Elden lågade hastigt öfverallt. De som deltogo i repetitioren hunne i förvirringen cj ens tänka på sina i klädlogerna qvarlemnade öfverplagg. Alla rusade ut. En ung mamsell Feron ville upp i sitt rum, beläget nära direktörens familjs; flere personer sökte hejda henne och fingo fatt i hennes klädning, men hon fortsatte sitt lopp uppför trappan med sådan häftighet att klädningen gick sönder. När hon kommit in i sitt rum spärrade lågorna återvägen för henne. Hon kastade sig ut genom fönstret, från andra våningen, och skadade sin venstra arm, dock ej farligt. Direktör Roos hann icke rädda sina eller sin familjs tillhörigheter i deras boningsrum, ej heller deras kläder, ej heller sin dotters dyrbara teatergarderob. En del af teaterns bibliotek, musikalier och kostymer hade han i ett kontor på nedra botten, och detta lyckades man till en stor del berga; men det säges att då hr Roos velat bära ut ett kassaskrin han i stället råkat taga ett liknande biljettskin, så att han äfven förlorat sina kontanta penningar. Pianot blet räddadt. De båda gasverksarbetarne försvunno. Det är dock icke anledning antaga att de blifvit skadade. Deremot blef en annan arbetare skadad i ena benet under räddningsarbetet. Sprutor tilkommo ganska hastigt, men elden hade ännu mycket snabbare gått fram till byggnadens alla vinklar och vrår. Man riktade sina bemödanden på att rädda Bihrs villa, belägen på höjden bredvid teaterhuset, ech detta lyckades, men den blef mycket ramponerad. Träden rundtomkring brandstället blefvo antända och illa skadade, gräset deromkring på många famnars afstånd blef afsvedt. Dagen hade varit het af sol, men aftonen derute var brännande. Ända bort till Blåporten kändes en hög grad af värma. — När huset var nästan nedbrunnet såg man de norska skarpskyttarne hoppa som Turcos från bjelke till bjelke med sin slang för att släcka lemningarne; skeppsholmssprutans båtsmän pumpade med landtmannaseghet, och gardisterna langade oförtrutet vatten i kedja. t. oKlden utbröt ungefär kl. 6. Innan 7 var huset nedbrunnet till grunden. Det lärer varit försäkradt. Hr Roos hade deremot icke försäkradt något af all sin egendom. Han hade i förrgår varit uppe i Skandia och efterfrågat premien, men funnit den för hög, säges det. — Det är andra gången han genomgår en sådan olycka. Förra gången var det i staden Wasa. Den stackars mamsellen, som håller Schweit — Jae förstår er icke, min herre. I