Djurgårdstealerns brand.
Teaterdirektören Roos hade i denna vec-
ka ankommit till Stockholm med sitt sällskap.
Han hade nu som i fjol förhyrt den då af
honom öppnade, nybyggda Djurgårdsteatern.
Till om göndag hade han annonserat den för-
sta representationen för sommaren, och i går
afton mellan kl. 5 och 6 pågick der general-
repetition till en ny pjes: Han är alldeles
galen.? Repetitionen å lustspelet blef plötsligt
förvandlad till ett sorgespel på fullt allvar.
Två gasarbetare voro sysselsatta under
teatergolfvet att afprofva gasrören. Gaslukt
kändes upp på scenen. Arbetarne tillsades
härom, De voro likväl nog oförsigtiga att
röra sig med sin tända lampa, så att gasen
som strömmat ut ur rören blef antänd. Den
flammade upp mot venstra sidans avantscener.
Enligt en af de många orediga och stridiga
berättelser vi hört, skulle det dervid ha fattat
eld i första radens avantscen, men gasarbe-
tarne skulle sjelfva ha släckt den. Efter en
korrt stund utbröt eld ånyo i andra radens
avantscen och spridde sig derifrån med blixt-
snabb hastighet kring hela öfre delen af bygg-
naden.
Evligt en annan version märktes ingen
eld genast utom sjelfva uppflamningen vid den
lätta explosionen. Repcetitionen fortsattes.
Snart märktes lukt af svedt tri och rök. Man
ropade åter gasarbetarne, men de svarade att
det ej var någon fara. Plötsligt föll ridån
ned. Man sprang upp till andra radens ven-
stra avantscen, ryckte upp dörren der, men
möttes af lågor. Andra sprungo upp i dirck-
törens rum, belägna lika högt upp i huset
som andra raden; äfven der slogo tiammorna
till mötes.
Elden lågade hastigt öfverallt. De som
deltogo i repetitioren hunne i förvirringen cj
ens tänka på sina i klädlogerna qvarlemnade
öfverplagg. Alla rusade ut. En ung mamsell
Feron ville upp i sitt rum, beläget nära di-
rektörens familjs; flere personer sökte hejda
henne och fingo fatt i hennes klädning, men
hon fortsatte sitt lopp uppför trappan med
sådan häftighet att klädningen gick sönder.
När hon kommit in i sitt rum spärrade lågor-
na återvägen för henne. Hon kastade sig ut
genom fönstret, från andra våningen, och ska-
dade sin venstra arm, dock ej farligt.
Direktör Roos hann icke rädda sina eller
sin familjs tillhörigheter i deras boningsrum,
ej heller deras kläder, ej heller sin dotters
dyrbara teatergarderob. En del af teaterns
bibliotek, musikalier och kostymer hade han i
ett kontor på nedra botten, och detta lyckades
man till en stor del berga; men det säges att
då hr Roos velat bära ut ett kassaskrin han
i stället råkat taga ett liknande biljettskin,
så att han äfven förlorat sina kontanta pen-
ningar. Pianot blet räddadt.
De båda gasverksarbetarne försvunno. Det
är dock icke anledning antaga att de blifvit
skadade. Deremot blef en annan arbetare
skadad i ena benet under räddningsarbetet.
Sprutor tilkommo ganska hastigt, men el-
den hade ännu mycket snabbare gått fram
till byggnadens alla vinklar och vrår. Man
riktade sina bemödanden på att rädda Bihrs
villa, belägen på höjden bredvid teaterhuset,
ech detta lyckades, men den blef mycket ram-
ponerad. Träden rundtomkring brandstället
blefvo antända och illa skadade, gräset der-
omkring på många famnars afstånd blef af-
svedt. Dagen hade varit het af sol, men af-
tonen derute var brännande. Ända bort till
Blåporten kändes en hög grad af värma. —
När huset var nästan nedbrunnet såg man
de norska skarpskyttarne hoppa som Turcos
från bjelke till bjelke med sin slang för att
släcka lemningarne; skeppsholmssprutans båts-
män pumpade med landtmannaseghet, och gar-
disterna langade oförtrutet vatten i kedja.
t. oKlden utbröt ungefär kl. 6. Innan 7
var huset nedbrunnet till grunden. Det lä-
rer varit försäkradt.
Hr Roos hade deremot icke försäkradt
något af all sin egendom. Han hade i förr-
går varit uppe i Skandia och efterfrågat pre-
mien, men funnit den för hög, säges det. —
Det är andra gången han genomgår en sådan
olycka. Förra gången var det i staden Wasa.
Den stackars mamsellen, som håller Schweit
— Jae förstår er icke, min herre. I