- Hvarjehanda Nyheter.
Ännu något om krinoliner.
i
(Till redaktionen af Dagens Nyheter.)
Med harm jag läst utaf min kusin
Ett slags artikel, (jo, den var fin!)
Om svenska qvinnornas krinoliner. —
Hon borde sättas der solln ej skiner,
Den dumma Fina, som pratar så
Om hvad hon alls icke kan förstå.
Hon var just aldrig ibland de qvicka.
Det är för odrägligt när en flicka
Sin röst upphäfver, för att med storm
Påyrka ändringar och reform.
Uppriktigt sagdt, så — om än vi toge
Hvar krinolinfjeder, hvad försloge
Det åt skarpskyttarne till gevär?
Orimligheten man finna lär.
Ack! ... Aro svenskarna vapenföra
De vapen få, fast de ej förstöra
Ett älsklingsplagg, som ju fägnad gör
Åt deras hustrur och fästemör.
Och krinolinernas digra skara
Hvad är väl den? — Ack, en småsak, bara,
Emot cigarrernas myckenhet,
Som kostar mer än man nämna vet.
Dock, denna sak må ej tvister vålla!
Vi våra stålburar må behålla
Och låta, opåtaldt, mannen ha
De honom kära cigarrerna.
En hvar sin svaghet ju har i verlden;
En bvar ju ger sin tribut åt flärden.
De röka tobak och dricka vin
Och vi oss svänga i krinolin:
Den räknas nu bland vårt köns emblemer,
I trots af berrarnes anathemer.
Hur man förmanar och hur man svär
Sin krinolin hvarje qvinna bär. —
Men, blir det sanning, att kejsarinnan
I modets verld lagt den bort då — innan
Ett halfår skridit i djupet ner,
En krinolin man ej längre ser.
Mina Ben.