MM MMMM MM Rn RR — —R—— —— — AL OO On
dymede!st göra domarens tro på hans brotts-
bghet vacklande.
— Vi skola bemäktiga oss flyktingen,
gade han, om vi också skola fortsätta hela
månaden med samma vaksamhet och ifriga ef-
terforskningar, som hittils. Men huru skola
vi väl med blotta stödet af ert vittnesmål,
kunna öfvertyga honom? Kanske hade han i
närvaro af offrets lik förlorat den oerhörda
kullblodighet, som ni anser honom ega; men
redan i morgon måste vi öfverlemna den döda
kroppen åt jorden, och följaktligen ega viicke
mera i värt våld detta medel att förmå honom
till bekönuelse.
— Kanske likväl, svarade Vaubaron.
Han påminde sig, huru det lyckats ho-
nom at afvilda den mördade Laridon, och bad
Jrokuratorn att 1å göra ännu ett försök. Hans
tera gånger upprepade bön bifölls slutligen;
men det törblef en hemlighet mellan den an-
klagade och domaren. Yuerligare förHöto tre
dagar af feberaktig oro och verksamhet för
polismyndigheten och dess biträden, samt af
törtvifan för Vaubaron. Och dock arbetade
han under denoa ångest, med all itver på sitt
hemlighetstulla verk. Man hade satt honom
in euskidd cel!, på det han icke skulle ha
mera än cen förtrogen, hvars pligt gjorde ho-
num slum som grafven. På lördagsattonen
lade han sista hand vid sitt arbete, och lik-
som hade krafterva, hvilka hittills uppehållit
honom, öfvergifvit honom då de nu icke mera
voro uf nöden, föll han tillbaka på halmbäd-
den lik en liHös massa.
— Hvarför skulle jag längre spjerna mot