MM MMMM MM Rn RR — —R—— —— — AL OO On dymede!st göra domarens tro på hans brottsbghet vacklande. — Vi skola bemäktiga oss flyktingen, gade han, om vi också skola fortsätta hela månaden med samma vaksamhet och ifriga efterforskningar, som hittils. Men huru skola vi väl med blotta stödet af ert vittnesmål, kunna öfvertyga honom? Kanske hade han i närvaro af offrets lik förlorat den oerhörda kullblodighet, som ni anser honom ega; men redan i morgon måste vi öfverlemna den döda kroppen åt jorden, och följaktligen ega viicke mera i värt våld detta medel att förmå honom till bekönuelse. — Kanske likväl, svarade Vaubaron. Han påminde sig, huru det lyckats honom at afvilda den mördade Laridon, och bad Jrokuratorn att 1å göra ännu ett försök. Hans tera gånger upprepade bön bifölls slutligen; men det törblef en hemlighet mellan den anklagade och domaren. Yuerligare förHöto tre dagar af feberaktig oro och verksamhet för polismyndigheten och dess biträden, samt af törtvifan för Vaubaron. Och dock arbetade han under denoa ångest, med all itver på sitt hemlighetstulla verk. Man hade satt honom in euskidd cel!, på det han icke skulle ha mera än cen förtrogen, hvars pligt gjorde honum slum som grafven. På lördagsattonen lade han sista hand vid sitt arbete, och liksom hade krafterva, hvilka hittills uppehållit honom, öfvergifvit honom då de nu icke mera voro uf nöden, föll han tillbaka på halmbädden lik en liHös massa. — Hvarför skulle jag längre spjerna mot