Familjeskatten.
(Forts af Jean Vaubaron och Galerslafs-Jägarne.)
(Forts. fråm n:r 108.)
ALI,
ÅArresteringen.
Svärjande och skummande af raseri, lyc-
kades Rodille icke utan stor ansträngning att
Tesa upp den störtade hästen; men han nöd-
gades också att minska lasten. Till följe häraf
gräfde han i största hast en grop, lade deruti
en stor del af guldlasten, och skottade derpå
igen densamma. Sedan åkdonet på så sätt blif-
vit lättadt, lyckades han få hästen att sätta
det i gång, ehuru förtvitladt långsamt, ty kär-
rans tyngd var ännu så betydlig, att hjulax-
larna knakade och hjulen gjorde djupa spår i
den af regnet uppmjukade marken.
Rodilie aktade sig noga att fara genom
Quimper, der han kunnat igenkännas af folket
på det virdshus, der han tillbragt tvenne
hela dagar, och tog derföre af på små bivägar,
för att på så sätt uppnå stora landsvägen.
Dagen bröt snart in. Då började för den elän-
dige en rad af händelser, som försatte honom
i dödlig ångest. Bönder, dem han mötte på
väg till staden, tilltalade honom på bretagni-
ska bonddialekten, af hvilken han icke förstod
ett enda ord. Då han märkte att hans tyst-
nad väckte förvåning och misstankar, tog han