eu besättuug ul tro muu, och segla ötver tl
Eugland.
De millioner gom han medförde, voro ti!l-
räckliga att tillförsäkra honom en lugn och be-
tryggad existence. Längre fram, då ingeu kom
ibäg honom och de nuyss timade tilldragolserna,
fanns det ingenting som hindrace houom utt,
under någon sorts förklädnad, återvända till
Frankrike på några dagar, kanske blott några
timmar, för att utan fura tillegua sig den åter-
stående -delen af skatten.
Rodille gjorde dessa betraktelsor, under
det han i sakta mak färdades vägen fram.
Banditen, med händerna ännu Häckade af det
utgjutna blodet, målade sig frumtiden i de
mest leende färger. På afstånd hördes åskan
mullra, och reguet började falla i stora droppur.
— — — — — — — — I — o— —
Vi återvända nu till Vaubaron, hvilken
vi lemnat sofvande i den förfullua och öfver-
gifna kojan.
Klockan var ungefär tro på morgonen.
Vår hjelto blef häftigt väckt af ett hest ljud
från Tristan. Ilan resto sig upp på armbågen
och sökte tysta ned hunden, men förgätves.
I stället för att försvagas, tilltog skallet allt
mer och mer, samt antog en så arg och ho-
tande karakter, att Vaubaron blef uppmärksam,
Två gånger förut hade han hört hunden
tjuta på detta dystra och förtvitlade sätt. För-
sta gången i Montivilliers, samma natt som
Laridon mördades; andra gången i Ploörmel,
då en postvagn, i hvilken färdades tvenne me-
delålders män och en ung flicka, der hade
bytt om hästar, för att begifva sig till Quim-