AR
— Mycket riktigt; ni kan lugnt lita
derpå.
- Och hvaraf skulle ni betjena er, för
detta vackra ändamål?
— Af dessa.
I det han gaf detta svar, riktade Rodille
mot magnetisören mynningen af tvenne små
pistoler. Horner ryggade icke ett steg till-
baka.
— Så vida icke de här skulle kunna hin-
dra er derifrån, sade han, i det han dervid
ur sin ficka tog upp tvenne liknande, skarp-
laddade vapen, och riktade dem mot Rodilles
panna.
Den sistnämnde brast ut i skratt.
— Vid min heder, kamrat, utropade han,
vi äro skapade att komma väl öfverens och
det vore sannerligen skada, om vi skulle skjuta
ihjäl hvarandra. Ni framdrager så talande
skäl, att jag anser som en pligt att gifva vika
för dem. Nog af, jag beviljar er hälften af
rofvet, eftersom ni tyckes hålla derpå.
— Är det ert allvar?
— Utan tvifvel.
— Och jag kan lita på er?
— Fullkomligt, beviset är, att jag afväp-
var mig. Följ mitt exempel och låtom oss
förblifva goda vänner.
Rodille hade redan stoppat ned sina pi-
stoler i fickan.
Fritz Horner skulle följa hans exempel,
men härunder spände han upp hanen på den
pistol som han höll i högra handen, och då
Rodille gick emot honom, för att fatta hans
hand, tog han ett häftigt steg tillbaka sig-
tade och tryckte af.