Locmint, belägen tre mil från Hennbon, och
fyra och en half från Quimperle. Under det
han der spände ifrån sin magra krake, sade
han till den unge mannen:
— Nu kan ni stiga ur, kamrat, och om
den hvila ni redan gjutit icke yarit tillräck-
lig att helt och hållet återställa edra krafter,
så kan ni här i värdshuset få en säng i en
kammare, eller en halmkärfve i stallet att yt-
terligare hvila er på.
Vaubaron fick intet svar.
— Det var besynnerligt, mumlade han ;
utan att säga mig till?
Han klef upp på fotsteget, för att se in-
uti vagnen, och mirkte med stor ledsuad att
Paul Mercier återigen svimmat af. Den trött-
het och förtviflan hvarför ynglingen nu var
ett rof, sedan han under lång tid förut varit
underkastad hunger och alla möjliga försa-
kelser, hade på ett förfärligt sätt angripit hans
nervösa och svaga organism. Hans svaghet
var så stor, att en skicklig läkare, efter nog-
grann undersökning, sannolikt skulle hafva
fruktat att se den unge rannen slockna ut,
såsom en gammal kraftlös gubbe,
Händelserna visade emedlertid att der än-
nu fanns någon inneboende kraft. Vaubaron
tog sin skyddsling i sina avmar och bar ho
nom in i värdshuset, der en säng genast bäd-
dades för hans räkning,
Då Paul vaknade till sans hade han en
brinnande feber, och det dröjde ej länge förr-
än han föll i en yrsel, som varade i fyratio-
åtta timmar, utan uppehåll; men derefter lade
sig febern, och all fara var öfverstånden. Så-
som man lätt kan förstå, lemnade Vaubaronp