ningsfäird, och äterkommo, likasom första gån-
gen lastade med guld. Dagen började nu gry
och lätta rökpelare hvirflade upp från hyd-
dorna i den närbelägna byn. HRuinernas en-
samhet kunde när som heldst störas af någon
getvaktande herde. De båda medbrottslingar-
ne, som icke kunde fortsätta sitt hemlighets-
fulla arbete, utan risk att förråda sig, beslö-
to derföre att några timmar njuta en hvila,
hvaraf de i öfrigt hade största behof.
Under de tvenne närmast följande nät-
terna gjorde de talrika besök i de underjor-
diska hvalfven. Det lilla huset var öfverfyldt
af rikedomar; det inneslöt redan flera millio-
ner, och dock fanns väl dubbla summan, om
icke mera qvar i den gamla hugenottens göm-
ställe.
— Kamrat, sade Rodille till magnetisören,
den här träkåken är icke något välombonadt
förvaringsrum. Första skurk skulle kunna gå
in här, som hemma hos sig sjelf och beröfva
oss vår skatt. Mig förekommer det, :som
skulle vi handla klokast, om vi nu genast
bringade i säkerhet denna betydliga del af
vår skörd. Vi kunna sedan komma tillbaka,
för att afhemta den återstående delen af skat-
ten, hvilken vi icke behöfva frukta att förlora,
då ingen menniska i verlden kan frånröfva 088
hemligheten af de underjordiska gångarna.
Fritz Horner delade i alla afseenden den-
na öfvertygelse. — Till följe häraf begaf sig
Rodille utan att förlora någon tid, til Quim-
per och köpte der en bastant kärra och en
stark häst, van att draga tunga lass. Dess-
utom köpte han tvenne fullständiga bretagni-
ska bondkostymer. Han tog genast den ena