Ytlerligare adelaljer om mor-
de! på Lineom och hans mördare.
eNewyork Herald berättar, att presidenten
och hans fru lemnade lvita huset, kl. 8 hvar-
efter de först begåfvo sig till Senatorn Har-
ris för att medtaga mamsell Harris och ma-
jor Rathbon till teatern, der presidenten varmt
mottogs af publiken. Några ögonblick före
mordet lutado han sig på sitt vanliga otvung-
na sätt framåt i stolen och stödde hufvudet i
handen; hans uppmärksamhet tycktes uteslu-
tande upptagen at hvad som föregick på tea-
tern, och hvaråt han hjertligt skrattade. Då
hördes en knall och en person kom från fonden
af presidentens loge. Med ett språng svin-
gade han sig upp på scenen, der han iutog en
teatralisk ställning och svängande en dolk ro-
pade högt och stadigt så att hela salongen
hörde det: Sic semper tyrannis! hvarefter
han skyndade ut. Publiken var såsom träf-
fad af åskan. Mördarens teatraliska åtbörder
kommo många att tro det alltsammans tillhör-
de pjesen, tills fru Lincolns rop gaf en aning
om verkliga förhållandet. En enda person
uppfattade genast betydelsen af hvad som fö-
regick, nemligen advokaten Steward från Nework,
som satt i orkestern; han sprang upp på tea-
tern för att förfölja mördaren, då denne skyn-
dade mot fonden. En dörr uppehöll -honom
så länge, att mördaren hann kasta sig upp på
den häst, som hölls i beredskap utanför tea-
tern. I salongen rådde den gränslösaste för-
virring, då man fått veta hvad som händt;
fruntimmerna gräto, karlarna skreko och det
dröjde länge, innan publiken, på polisens upp-
maning, aflägsnade sig.
Rörande omständigheterna vid sjelfva mor-
det berättar m:ll Harris, att nära en timma
derförut öppnade en person logedörren och
tittade in, likasom han velat förvissa sig om
dervarande personers platser. I logen trodde
man, att personen antingen gått vilse eller
drefs af oförskämd nyfikenhet. Saken väckte
intet uppseende. Då mördaren för andra gån-
gen inträdde, steg major Rathbon upp, gick
emot honom och frågade hvad han ville. Utan