Uppmuntrad af exemplet följde Fritz
Horner efter, och befann sig snart tillsam-
mans med Blanche och Rodille under hvalf-
ven af ett galleri, som öppnade sig i en af
brunnens väggar, och som syntes fortsittas
till en betydlig längd.
- Ni har rätt, kompanjon, sade han nu,
saken är lättare än den vid första påseende
förekom. Det är dermed alldeles som jag läst
hos en af edra författare
På afstånd är det någonting,
men på nära håll ingenting.
— Allt hvad som erfordras är att vara
säker. på hand och fot, samt att drifva svin-
deldemonen på flykten. Nu, då jag känner
vägen, skulle jag kunna hitta den med för-
bundna ögon.
— Det blir emellertid svårt nog att
komma upp, då man är lastad med guld.
— Åh, hvad pratar ni för strunt? Ju
tyngre guldlasten är, dess kraftigare och fri-
skare skall jag känna mig; och ni skall få
se att, hvad er angår, samma orsak skall
hafva samma verkan. i
Fritz Horner gjorde en geste, som syn-
barligen betydde: det torde väl hända att ni
har rätt. Han vände sig derpå till den unga
Hickan, som förblifvit stående, orörlig, med
slutna ögon, fullkomligt lik en marmorstaty,
höljd i ett svart draperi, och sade med be-
fallande ton:
— Visa oss vägen!