4merifxiw. Händelsen vid presidenten
Johnsons inträdestal såsom vice president den
4 Mars, hvilken gifvit anledning till så många
utläggningar, förklaras af Brooklyn Uniou
på följande sätt: Johnson hade varit allvar-
samt sjuk, och då han lemnade Tennessee
var han icke stark nog att uthärda resan till
Washington. Vid ankomsten till denna stud
var han mycket matt och hade ej sofvit på
flera nitter, så att hans läkare och vänner
på morgonen den 4 rådde honom till att stärka
sig med ett glas kognac. Som han ej är van
vid starka drycker, steg detta honom åt huf-
vudet; man gaf honom ett andra glas och detta
bragte houom ur besinning. Han är en nykter,
aktningsvärd man och förtjenar i hvarje fall
amerikanska folkets aktning.
Lincolns sista stunder. En person som
varit närvarande vid Lincolns dödsbädd be-
rättar om hans sista stunder, att han ända till
kl. 7 på morgonen andades regelbundet men
besväradt, ehuru han icke tycktes lida. Han
var dock alltjemt sanslös. Efter nämnde tid
afbröts ibland andedrägten så långa stunder,
att man trodde honom redan vara död. Först
kl. 7, 22 min. på morgonen slocknade dock lifs-
lågan. Det var intet synbart lidande, inga
konvulsioner, ingen rossling eller något af dö-
dens vanliga förebud. Döden bestod i detta
fall blott i ett upphörande af andedrägten.
Uttrycket i den aflidnes ansigte var till en
början endast negativt, men etter femton mi-
nuter lägrade sig öfver mun, näsa och haka
ett leende drag som nistan tycktes vara en
ansträngning af lif. Man hade aldrig i pre-
sidentens ansigte sett ett mera skönt och in-
tagande leende än detta.