— Hvad vill ni? frågade hon.
-— Jag vill träffa doktor Fritz Horner.
— Känner honom inte.
— Ja, jag menar hr Leroux, återtog Paul,
som påminde sig att flickan icke visste dok-
torns verkliga namn.
— Jaså, hr Leroux... Nåväl, har ni
något angeläget ärende så kommer ni för sent.
— Han har således rest? utropade Paul.
— Alldeles det ja . . . Klockan var väl
vid tretiden då han reste med sin vän och
lilla mamsell, i en gentil täckvagn med:-två
hästar . . . och en postiljon . . . och bjellror
... Ni skulle ha sett så ståtligt! . . - hela
varteret stod i fönsterna och gapade. Vill
ni ta fatt på hr Leroux, så råder jag er att
skynda er.
Tjensteflickan betraktade nyf:2 dena unge
mannen söm tycktes fälla modet.
— Hör nu, sade hon, vänt: litet; jag
känner igen er, ni har varit bär före.
— Ja.
— Skulle ni icke hände! is vara den
unge mannen, som .
— Hvilken unge man?
— Jag vet väl, hvad ja menar ...
— Det är mycket möj! gt, mon jag för-
står icke hvad ni meuar.
- — Nog af, hur heter i?
— Paul Mercier.
— Nå, var det inte det jag sa ; jag var
säker på min sak ..- det är jag som bar
brefvet på posten . - - Kanske gjorde jag
orätt, men stackars lilla mamsell bad mig så
länge och så rörande, at! jag inte hade mod
att stå omot längre. Dessutom måtte det vara