Straxt nedanför de rader, som vi hör
ätergifvit, syntes med rödt bläck skrifna föl-
jande ord:
Fullständig och tillförlitlig plan öfven
den underjordiska källarvåningen i slottet Vau-
baron, med dithörande trappor, gångar och
korridorer, jemte upplysande tecken, hvilka
tillkännagifva de ställen, hvarest mururnoce
böra geuomträngas.
När han hunnit dit, blekonade Rodille.
Längre ner fanns der ingenting. Elden hade
förtärt allt, och icke lemnat ringaste spår af
den omtalade planen. Rodille uppgaf ett skri
af vrede, slog sig för bröstet och slet af sig
håret. Nedslagenhet och förtvifian efterträdde
glädjeruset. Han såg huru de lockande millio-
nerna gingo honom ur händerna och kunde
dock ingenting göra dervid.
Det borde visserligen vara lätt att någon-
städes på den franska jorden upptäcka det
Vaubaronska slottet, hvare sig att det ännu
stod qvar på sin plats, eller redan fallet i
ruiner, blott såsom en saga lefde qvar i nå-
gon ädlingsa minne. Men om man ock lyc-
kades att finna slottot, så återstodo de största
svårigheterne. Nära nog oöfvervinnerliga hin-
der reste sig mellan skatten och den skatt-
sökande.
Man kan lätt fatta, att, för att väl sköta
ett företag, der det gällde att tillvälla sig 12
millioner i nedgräfda skatter, förmånligast ha-
de varit att omgifva sig med en slöja af den
djupaste hemlighet. Men nu då planen var
borta, och hvarje, äfven den ringaste antyd-.
ning saknades, måste den önskvärda hemlig-
hetsslöjav aflyftas, och gifva rum för offent-