Straxt nedanför de rader, som vi hör ätergifvit, syntes med rödt bläck skrifna följande ord: Fullständig och tillförlitlig plan öfven den underjordiska källarvåningen i slottet Vaubaron, med dithörande trappor, gångar och korridorer, jemte upplysande tecken, hvilka tillkännagifva de ställen, hvarest mururnoce böra geuomträngas. När han hunnit dit, blekonade Rodille. Längre ner fanns der ingenting. Elden hade förtärt allt, och icke lemnat ringaste spår af den omtalade planen. Rodille uppgaf ett skri af vrede, slog sig för bröstet och slet af sig håret. Nedslagenhet och förtvifian efterträdde glädjeruset. Han såg huru de lockande millionerna gingo honom ur händerna och kunde dock ingenting göra dervid. Det borde visserligen vara lätt att någonstädes på den franska jorden upptäcka det Vaubaronska slottet, hvare sig att det ännu stod qvar på sin plats, eller redan fallet i ruiner, blott såsom en saga lefde qvar i någon ädlingsa minne. Men om man ock lyckades att finna slottot, så återstodo de största svårigheterne. Nära nog oöfvervinnerliga hinder reste sig mellan skatten och den skattsökande. Man kan lätt fatta, att, för att väl sköta ett företag, der det gällde att tillvälla sig 12 millioner i nedgräfda skatter, förmånligast hade varit att omgifva sig med en slöja af den djupaste hemlighet. Men nu då planen var borta, och hvarje, äfven den ringaste antyd-. ning saknades, måste den önskvärda hemlighetsslöjav aflyftas, och gifva rum för offent