TOKER San ARS brinnande och upphöjd tro strålade i hennes tärfyllda anlete. — Nå väl, frågade Rddille, tala. Hvad har ni beslutat? — Pauls lif, liksom mitt, är i Guds hand, svarade Blanche med öfvertygelsens virma. Det Gud vill skall och måste ske. Jag vill icke genom förräderi och feghet återköpa dens lif, som jag älskar. Utmana honom dertör, och beijena er af er styrka mot hans svaghet. Ynglingen David besegrade jitten Goliath. Så säger bibeln, och bibeln är sanningens bok. Hvad än må hända, mitt beslut är orubbligt. Jag blir alldrig er hustru! — Detta är således ert sista ord, utropade Rodille, hvilken numera icke gjorde sig möda att dölja det raseri, som häntörde honom. Nå väl, ni har uttalat dödsdomen öfver er älskare, och då jag rännt värjan i hans bröst, skall jug säga: det är Blanche som dödar er, hör ni, det är Blanche. Hon kunde ha räddat er, men hon har icke velat. Den unga flickan hade icke styrka att uthärda dessa fasausfulla ord.