TOKER San ARS
brinnande och upphöjd tro strålade i hennes
tärfyllda anlete.
— Nå väl, frågade Rddille, tala. Hvad
har ni beslutat?
— Pauls lif, liksom mitt, är i Guds hand,
svarade Blanche med öfvertygelsens virma.
Det Gud vill skall och måste ske. Jag vill
icke genom förräderi och feghet återköpa dens
lif, som jag älskar. Utmana honom dertör, och
beijena er af er styrka mot hans svaghet.
Ynglingen David besegrade jitten Goliath. Så
säger bibeln, och bibeln är sanningens bok.
Hvad än må hända, mitt beslut är orubbligt.
Jag blir alldrig er hustru!
— Detta är således ert sista ord, utro-
pade Rodille, hvilken numera icke gjorde sig
möda att dölja det raseri, som häntörde ho-
nom. Nå väl, ni har uttalat dödsdomen öfver
er älskare, och då jag rännt värjan i hans
bröst, skall jug säga: det är Blanche som dö-
dar er, hör ni, det är Blanche. Hon kunde
ha räddat er, men hon har icke velat.
Den unga flickan hade icke styrka att
uthärda dessa fasausfulla ord.