Tel!egrafen fill Rigen. Inten-
denten för södra telegrafdistriktet, major ÅA.
Akrell, afreste i torsdags morgon med ångfar-
tyget Oriou från Göteborg till Trelleborg
för att vara närvarande vid de förberedande
åtgärderna för svensk-tyska telegrafkabelos
vedläggande mellan Skåne och RBiigen.
I Laduwgaärdsiands kyrkosliän-
ana i söudars blefvo hofarkitekten Malmbergs
ritningar till kyrkans tvänne grafkor godkön-
da och bifölls derjemte kyrkorådets hemstiöl-
ian om anskaffande af fönsterramar af gjutet
jern för kyrkans döme. Vidare beslöts, att
värmeledning i kyrkan skall anbringas etter
Boliuderska metoden. !
Första maj. Ja det var första maj
i går. Det kändes i luften, ty temperaturen
höil sig öfver fryspunkter — cj mycket, det
är sant, men tillräckligt för att låta oss känna
att det ej längre är vinter. Marken är ej
hvit, ej grön, men hon börjar antaga en skift-
ning åt den sistnämnda färgen. Solen, ännu
alltför långt ifrån våra nejder, nalkades oss
dock med glänsande anlete, och när hon på
aftonen steg ned från sin dagstrou lemnade
hon ännu länge qvar ett skimmer af renaste
guld öfver de palatslika husen på södra am-
fiteaterns öfversta rader.
Man hade spått utt det skulle icke
blifva någon första maj i år; det skulle icke
komma något folk på Djurgården och ingen
kung heller. Men seden är för gammal och
för angenäm, måndagen för mycket lockande
till frihet, och slutligen begäret alt se om
det verkligen ej vore någon fest för stort, för
att ej som vanligt gamla och unga, rika och
fattiga skulle göra promenaden till Djurgår-
den eller åtminstone till Carl XIII:s torg.
Var det icke flera promenerande än nå-
gonsin? Det är svårt att afgöra det. San-
nolikhet talar dock derför. Betolkningen vixer
hvart år. Vi börja blifva en stor stad; Dessa
tjugu tusenden som på de sednaste 5 ären
flyttat in från landsorten, för dem är första
maj ännu någonting nytt som de måste ut och
se; och för oss gamla Stockholmare äro dessa
inflyttare nya föremål att skåda, som locka
oss ut. Således mer och mer hvert år.
Och sä hade vi i går, utom konungen
och hans imitationsdrabanter, den tunesiska
ambassaden att figna våra ögon med, åkande
i kungliga vagnar, och en liten samling unga
män, väckande uppseende genom en elegaut
omnibus med svart spann.
Och hvad hade vi iche uuder vägen ull
Djurgården långt mer fängslande än konungs
drabanter, tuneser och unga herrar! Om på
kalljord ännu ej blommar annat än sippor,
pulsatillor och :aturens enklaste barn, så bjö-
do varmhusen på Ladugårdslandet dercmot på
buketter af den rikaste prakt och fägring, bu-
ketter af knoppar och af utslagna roser, hän-
ryckande genom mångfalden i nyansering och
smakfullheten i sammanställning.
Mellan Fyrverkare- och Storgatornas ra-
batter af tusen skönor böljade glada skaror ut
till Djurgården. Vid inträdet der mottogos de
af musik från Blåportens veranda. Musik
mötte dem vid Hasselbacken, vid manegen, på
slätten. Lyssnande till de harmoniska accor-
derna från våra utmärkta musikkårer eller
störd af ljudet från sången om skeppet Au-
strias brand (illustrerad med några rysliga
taflor af en kringvandrande folkförlustelseberc-
dare) stannade man en stund och betruktade
vagn efter vagn, som rullude förbi ens ögon
med damer du monde eller du demi-monde,
man beundrade, man kritiserade, man feterade,
man gratulerade — och så sökte man finna
någon utväg att komma hem då 30,000 men-
niskor samtidigt hade samma önskan.
Sådan var första Maj 1865.
Robert och Bertrand, eller De
båda .äfventyrarne. Balett i 3 akter, kompo-
nerad efter Hogucts program af Theodore
Martin. Denna under nära ett halft år vän-
tade balett gafs för första gången i går mid-
dag å kgl. stora teatern. Att den sålänge
varit ett ämne för vidunderliga och intresse-
väckande beskrifningar torde mera ha skadat
än gagnat baletten, ty i sanning, verkligheten
stod långt under hvad man hoppats och tänkt
PA RSS Snr nr mo A Ar AAA ENG GR SN ATS oo a SAS er SA SSR