mande ljusskenet, sokt sig vag genom forstu-
gan, försvann han svart i nattvus mörker.
p.0.0.6
Ålea jacta est!
Liksom Jean Vaubaron sagt, jag skall
återfinna mih dotter, så sade ock Paul Mer-
cier, jag skall återfinna mim fästmö. Men iäl-
skaren skulle, liksom fadren, snart nog göra
den smärtsamma erfarenheten, att ett sådant
företag öfverstiger en menniskas krafter, och
att hvar och en, som försöker något sådant,
ovilkorligen skall misslyckas, såvida han icke
får hjelp af någon mirakulös slump. Under
en sömnlös natts långa timmar hade Paul
tillräcklig tid att tänka häröfver; och när da-
gen kom hade han också förlorat allt hopp
att utan hjelp återfinna den, hvarom han inte
ens visste hvarest hon borde sökas.
Paul ansåg sig kunna vara öfvertygad
att Blanche icke af fri vilja lemnat doktorns
hus, ty, för sådan händelse, hade hon otvif-
velaktigt underrä:tat Paul om denna hennes
afsigt, och låtit honom veta, hvart hon be-
gaf sig.
Således hade hon antingen blifvit enleve-
rad med våld eller genom list lockad utom-
hus. Paul sökte utfundera de orsaker som
möjligenhaf t denna enlevering till följd. Då
han icke visste någonting om de penningeför-
måner, hvilka den stackars Blanches fångande