— Följ med mig i mitt kabinett. Jag
skall med största nöje afhöra er.
XXVIL
Paul och Rodille.
Såsom vi påminna oss, hade Paul Mer-
cier sagt, att han aldrig skulle våga visa sig
för Blanches ögon, förrän han återfunnit den
i hans vård anförtrodda bibeln. Den stackars
anklagade sig sjelf för att hafva låtit bestjäla
sig, likasom hade det stått i hans makt att
förutse och hindra ett så osannolikt och ovän-
tadt skurkstreck.
Men den unge mannens beslut i detta
afseende, liksom i allmänhet hvarje älskares,
hvilade på lösan sand. Då aftonen kom, då
det var troligt att den unga flickan, sittande
på grässoffan vid den lilla öppna platsen i
trädgården, tänkte på och väntade honom, då
glömde han allt och kom blott ihåg, att han
icke kunde lefva, utan att se sin hjertas kär.
Följaktligen begaf han sig till Amandiers-ga-
tan, och hoppade med tillhjelp af den gamla
lindens grenar, öfver muren just i samma ögon-
blick, som Rodille och Blanche lemnade träd-
gården.
Den fullkomligaste ödslighet rådde såväl
i paviljongen, som i trädgården. Doktor Hor-
ner satt på cafå de la Vestale och afvaktade
att den anonyme brefskrifvaren skulle låta
höra af sig. Hvad angår den piga, som ut-