— Följ med mig i mitt kabinett. Jag skall med största nöje afhöra er. XXVIL Paul och Rodille. Såsom vi påminna oss, hade Paul Mercier sagt, att han aldrig skulle våga visa sig för Blanches ögon, förrän han återfunnit den i hans vård anförtrodda bibeln. Den stackars anklagade sig sjelf för att hafva låtit bestjäla sig, likasom hade det stått i hans makt att förutse och hindra ett så osannolikt och oväntadt skurkstreck. Men den unge mannens beslut i detta afseende, liksom i allmänhet hvarje älskares, hvilade på lösan sand. Då aftonen kom, då det var troligt att den unga flickan, sittande på grässoffan vid den lilla öppna platsen i trädgården, tänkte på och väntade honom, då glömde han allt och kom blott ihåg, att han icke kunde lefva, utan att se sin hjertas kär. Följaktligen begaf han sig till Amandiers-gatan, och hoppade med tillhjelp af den gamla lindens grenar, öfver muren just i samma ögonblick, som Rodille och Blanche lemnade trädgården. Den fullkomligaste ödslighet rådde såväl i paviljongen, som i trädgården. Doktor Horner satt på cafå de la Vestale och afvaktade att den anonyme brefskrifvaren skulle låta höra af sig. Hvad angår den piga, som ut