höfliga korgar, sådana som tullstyrelsen i sin vishet föreskrifvit böra finnas för inpackning af mindre, oförtulladt ilgods. Att jernbanan, hvars intresse denna sak så nära berör, icke i tid varit betänkt på att göra nödiga förberedelser i detta afseende tyckes vittna om att trafikstyrelsen försummat att rådföra sig i tid med trafikanterne om hvad de behöfva. Den stockholmske varuegaren tror vanligen att speditören i Malmö icke har annat att göra än blott att transportera sådant transitogods från ångbåtarne till jernvägsstationen och i sin otålighet affärdar han derföre telegram på telegram, det ena strängare än det andra, om varornas ögonblickliga expedierande; — han känner icke hvad desse stackars speditörer ha att utstå. Så hör då: till tullen måste öfver dylikt transitogods först för inkommande aflemnas inlagor i 3 exemplar och sedan för afgående med jernbanan i 3 exem. plar. Har någou nu t. ex. 100 å 150 colli att speditera och ändtligen hunnit bli färdig med detta jättearbete, men, såsom ofta i dagarne händt, någon otålig varuegare plötsligt pr telegraf gifver order att hans varor skola sändås med iltåg, så måste öfver den delen nya inlagor, åter i 5 exemplar, utskrifvas och äfven de redan färdiga omskrifvas, emedan det ej får finnas några utstrykningar på dem. En stor del af Malmö speditörer och handlande ha derföre för en tid sedan ingått till Kongl. Generalwullstyrelsen med ansökan, både om förenkling härutinnan och om afskaffande af transitotullen (numera i Danmark alldeles upphäfd), hvilken, enligt tullstadgan 8 119 om transitoupplag, rätteligen bör anses blott drabba från utrikes ort inkommande, till återutförsel ämnade varor, alltså icke rimligtvis sådane varor, som inkomma t. ex. till Malmö eller Göteborg för att förtullas i Stockholm. Jemväl hafva de begärt befrielse för de i sundet trafikerande ångbåtarne från att för hvarje tur, vare sig med eller utan last, uttaga utrikes pass på . Malmö tullkammare — något som i Danmark aldrig efterfrågas, utan blott föranleder till ofta störande uppehåll för både fartyg och passagerare. Måtte vederbörande rätt behjerta allt detta och befria trafiken från alla onödiga hinder, ty endast då kan handel och rörelse som befordrar allmän välmåga och inverka på alla samhällsklasser, rätt trifvas och uppblomstra.