Tal och svar.
(Under dennå rubrik meddelas insända artiklar,
men Red, förbehåller sig att man icke anser den hafva
dermed uttalat sin äsigt för eller emot deras innehåll.)
Vår utsökningsbalk såväl som den nya
konkurslagen visa sig stundom vid den prak-
tiska tillämpningen alldeivs ocfterrättliga. Se
här ett exempel: Litteratören D. blef för
kort tid sedan hos öfverståthållarembetet lag-
sökt för en skuld, hvilken han ej ansåg för-
fallen och derföre bestred att straxt betala.
Han förlorade dock målet och ålades att vid
bysättningsäfventyr genast infria sin förbin-
delse. Att han hade fulla tillgångar hjelpte
naturligtvis icke då de ej ögonblickligen kunde
realiseras och utslaget, utan hinder af besvärs
anförande, straxt skulle gå i verkställighet.
Han inlemnade då i tisdags till härvarande
rådstufvurätt sin cessionsansökan, men styrkte
redan påföljande torsdag att han till fullo
godtgjort sina fordringsegare, hvarföre han an-
höll om återfående af konkursansökningen.
Detta vägrades dock och konkursen kommer
säledes att fortgå — utan fordringsegare.
Intressant skall bli att se hvem som skall bli
god man i en så beskaffad konkurs.
Märkvåärdigt är, att vid en så vig-
vig frågas behandling, som den, huruvida kongl.
armeens pensionskassa skall öfverlåtas till sta-
ten, eller den fortfarande skall tillhöra nuva-
rande och blifvande pensionärer, hvarken
befintlige pensionärer, tjenande underofficerare
eller civile tjenstemän ens blifvit tillfrågade
om de önska att sitt yttrande afgifva; utan
att saken helt enkelt behandlas så, som om
den alldeles inte anginge dem.
Ingen betviflar att det respektive krigs-
befälet gör hvad som kan göras för det ge-
mensamma bästa. Men hvarföre skola icke
alla, hvilkas rätt det gäller, och som vilja
sig deraf begagna, få ha sin talan ograverad:?
På denna fråga torde svaras: reglementet till-
låter det icke. Men häremot kan med skäl
invändas: att det icke härvidlag är fråga blott
om en revision eller några smärre förrändrin-
gar uti reglementet, utan en helt ny omstöp-
ning af det bestående, som upphäfver det nu-
varande reglementet, och således ett extra
ordinärt förhållande, som icke reglementet har
med att skaffa. Hvarföre skola förbesagde
delegare vara uteslutne från all talan, när el-
jest hvarje annan medborgare beviljas rätt att
endera sjelf eller genom ombud sin talan ut-
föra? Ett skäl är redan spåradt. Man täl
icke på något vilkor underofficerarnes inbland-
ning i saken; derföre blef propositionen, att
regementenas civile pensionsberättigade tjen-
stemän skulle få uti administratiou deltaga,
afstyrkt; ty, o fasa! tänk om underofficerare
komme med en slik fordran; det vore ju oer-
hördt. Men i detta fall kunna höga veder-
börande vara lugna; ty så taktlöse äro ändå
icke underofficerarne, att de skulle fordra
detta; ehuru det möjligen icke vore utom
gränsorna af deras befogenhet. Men om en
underofficer anses ovärdig derföre att han är
underofficer att personligen hafva någon talan
jemte sine höge förmän uti en sak som rörer
såväl hang som deras egendom och rätt, så
tyckes det dock icke vara för anspråksfullt
att underofficer finge deltaga i val af fullmäk-
STAN NEN ST TE KS AN RR Re SG