SES AA
sin ställnivg och noga öfverväga de möjliga
följderna af nattens tilldragelser. Han påmin-
de sig att han, Jå Laridon anklagade honom
för dubbelmordet vid Paås-de-la-Mule-gatan ,
hört ett doft utrop, kommande från rummet
nummer 10.
Den resande i det angränsande rummet
hade såledeg, efter all sannolikhet, hört deras
samtal från början till slut, och denne resande
kunde, oaktadt den skenbara skilnaden i ål-
der icke var någou annan än Vaubaron, galår-
slafven. Att så måste vara, slöt han dels af
de förtviflade ansträngningar, som den resan-
de gjorde, för att spränga de dem åtskiljande
dörrarne, dels ock af den förföljande hunden,
hvilken utan tvifvel af husbonden: blifvit tus-
sad efter honom.
Han kunde således skäligen vänta, att
Vaubaron rätt snart skulite styra kosan till
Paris, och då icke underlåta att genast besöka
doktor Horner, för att af den clairvoyanta
flickan begära att få veta hvem mördaren var.
Det blefve derför nödigt att förhindra ett
möte mellan far och dotter;: ett möte, hvars
möjliga följder man icke så lätt kunde beräk-
na. Likaså måste hvarje obehagligt samman-
träffande mellan Rodille och Vaubaron också
förebyggas. Det bästa medlet att ernå detta
mål, var, efter all beräkning, att låta doktorn
och den clairvoyanta flickan försvinna för nå-
gon tid. På så sätt undanröjdes faran, in-
genting lemnades åt slumpen att bestämma
och händelserna voro, för så vidt mennisko-
förstånd kan dömma, på förhand parerade.
Dagen efter sin återkomst, begaf sig vår
skurk derför till det lilla huset vid boulevard