NAUCZANSNS- OCH FOUSHYHOGLER,
Dråäpet å enkefru Harth. Ban-
sakningen med häktade Axel Robert Cron-
hjelm, tilltalad att hafva ihjälskjutit sin mor-
moder enkefru Karth, förevar i förgår inför
rädhusrättens fjerde afdelning. Så många
åhörare som läktaren kunde rymma hade in-
funnit sig, och nere i sjelfva domsalen hade
ett stort antal unga tjenstemän från rådhus-
rättens öfriga afdelningar samlat sig för att
afhöra ransakningen. OUronhjelm upphemtades
klockan tre qvart till 12 från häktet och in-
fördes i domsalen, iklädd sina egna kläder.
Hans utseende var lugnt.
Sedan ordföranden, rådman Norrbin, gif-
vit Cronhjelm del af de till rådhusrätten an-
komua handlingarne, börjades ransakningen,
som fortgick ungefär som följer:
— Ni är ju född i Paris? frågade ord-
föranden.
— Ja, som jag hört sägas, svarade Cron-
hjelm.
— I prestbetyget står uppgifvet att ni
är född den 22 augusti 1840.
— Ja.
— Har ni inte under er barndom äfven
varit i Petersburg?
— -Det kan jag inte bestämdt säga.
— Var er mor ensam i Paris då ni
föddes?
— Nej jag tror att min -mormoder var
der med henne.
— Hur snart kom ni sedan till Sverge ?
— Jag antar att jag då var omkring
två år gammal.
— Hvar uppfostrades ni?
— Hemma hos min mormoder, der jag
och min mor bodde.
— Minos ni er far? Jag menar grefve
Cronhjelm.
— Ja, den första handling som jag minns
att han hade del i, var då han följde mig till
Ullgrenska skolan.
— Hur länge gick ni i den skolan?
— Till år 1849, då jag intogs i Nya
Elementarskolan.
— Minns ni om er far och mor lefde vil
tillsammans?
— Min fars otillbörliga lefnadssätt gjorde
att deras sammänlefnad ej var så synner-?
ligt god.
— Hur länge gick ni i elementarskolan
— Till 1856, då jag sattes i Frisks han-
delsinstitut, der jag gick till mars 1857 och
kom sedan till grosshandelsbolaget Ulfhjelm
Arosenius.
Cronhjelm fortsatte nu sin lefnadshistoria
och berättade att då han flyttade från Ulf-
hjelm Arosenius började han att läsa pri-
vat för att omsider kunna taga studentexa-
men: Den 19 september 1861 tog han stu-
dentexamen efter flera föregångna misslyckade
försök. I februari 1862 inskrefs han som
furir vid Helsinge regemente, men tog aft-
sked redan i mars månad samma år. Genom
en slägting till grefve Kulling antogs han
våren 1863 som furir vid Nerikes regemente
och började passera graderna i augusti, men
genom en uppkommen misshällighet med en
af officerarne blef han hindrad att taga sin
examen och tog derföre i oktober samma är
afsked från Nerikes regemente. Sedermera
bodde han hos mormodren tills dauska kriget
bröt ut. Då begaf han sig öfver till Köpen-
hamn ach fick anställning vid 5:te infanteri-
regementet. Vid Dyppel tillfångatogs han och
fördes till fästningen Spandau och blef först
fri vid utvexlingen i Travemiinde den 13 au-
gusti. Derefter vistades han 6 veckor i Kö-
penhamn, hvarifrån han begaf sig till Ham-
burg för att der söka värfning i Nordameri-
kas unionsarmåe, hvilket dock icke lyckades
honom. Till Stockholm återkom han i ok-
tober 1864.
— Ni är angifven att hafva afdagatagit
er mormor med detta vapen, yttrade ordfö-
randen och visade fram pistolen.
— Ja, svarade Cronhjelm högt och lugnt.
— Ni har skjutit henne i hufvudet?
— Ja, det har jag.
— Säg oss något om ert förhållande till
er mormor. Var hon elak mot er?
— Hon var ömsom god och ömsom ond.
— Hur visade sig hennes ondska?
— På så sätt att hon sirängt straffade
mig för små förseelser?
— Hur gick det till?
— Ibland med hårda ord och ibland med
handgripligheter.
— Ni bodde hos henne och hade med
henne gemensam säng? återtog ordföranden.
— Ja, men förut, då hon hade flera rum,
hade jag också särskild sängplats. På sednare
tider, då hon blott hade två rum, så begag-
nade vi samma säng.
— Föreställde ni inte henne att det ej
I EK Aa OH AA