Familjeskatten.
(Forts. af Jean Youbaron och Galerslafs-Jägarne.)
(Forts. från no:r 87.)
— Gör mig mylord den hedern, att stan-
na hos mig öfver natten?
— Obh, yes.
-— Behagar mylord dinera?
— Oh, yes.
— Behagar mylord spisa i det här rum-
met?
— Oh, yes, jag vilja väl det; jag vilja
blifva serverad mycket straxt, if you please.
— Ja, herr mylord, oh! yes, skall ske,
svarade värden, som, för artighets skull, sök-
te härma Rodilles antagna engelska brytning,
mycket straxt, mycket straxt, ni skall inte
behöfva vänta en minut. Se så Båerenice! ...
Cleopatra! stån icke der och lägg armarna i
kors. Duka bordet, och gå ned i källaren och
hämta upp gammalt godt vin, af den allra
äldsta upplagan, hör du!
De båda uppasserskorna, friska och dug-
tiga normandiskor, grepo verket genast an.
Den ena gick ned i källaren, för att hämta
upp vin och den andra dukade ett afde smär-
re borden i salen. Under dessa förberedelser
till middagsmåltiden, förblef Rodille, så trött
han ock; var, stående, och lät sina blickar,
frågande och undersökande genomlöpa rummet.
En person, sittande på en trästol, fram-
för spiseln, fästade några ögonblick hans upp-