Familjeskatten. (Forts. af Jean Youbaron och Galerslafs-Jägarne.) (Forts. från no:r 87.) — Gör mig mylord den hedern, att stanna hos mig öfver natten? — Obh, yes. -— Behagar mylord dinera? — Oh, yes. — Behagar mylord spisa i det här rummet? — Oh, yes, jag vilja väl det; jag vilja blifva serverad mycket straxt, if you please. — Ja, herr mylord, oh! yes, skall ske, svarade värden, som, för artighets skull, sökte härma Rodilles antagna engelska brytning, mycket straxt, mycket straxt, ni skall inte behöfva vänta en minut. Se så Båerenice! ... Cleopatra! stån icke der och lägg armarna i kors. Duka bordet, och gå ned i källaren och hämta upp gammalt godt vin, af den allra äldsta upplagan, hör du! De båda uppasserskorna, friska och dugtiga normandiskor, grepo verket genast an. Den ena gick ned i källaren, för att hämta upp vin och den andra dukade ett afde smärre borden i salen. Under dessa förberedelser till middagsmåltiden, förblef Rodille, så trött han ock; var, stående, och lät sina blickar, frågande och undersökande genomlöpa rummet. En person, sittande på en trästol, framför spiseln, fästade några ögonblick hans upp