ärer sjelf, utan all hjelp, och jag ansvarar för att de icke skola vanvårdas. Jag lemnar er nu; farväl, jag hoppas att vi snart återse hvarandra. — Farväl, och lycka till. -— Jag tackar er. Rodille steg åter upp i åkdonet och viinde tillbaka till Musege-gatan. Han kallade Paul Mercier, för hvilken han hade förtroende, och uppdrog åt honom att hafva uppsigt öfver och leda affärsbyrån, under en tid af två, tre dagar, som han sannolikt komme att vara frånvarande. Han bläddrade derefter igenom en packe pass, som han hade i sin ego, och hvilka, med allt skäl, kunde betraktas såsom mästerverk af efterhärmning. Han valde slutligen ett, försedt med namnet Tom Brown, esq. Af. detta allt, kunna våra läsare sluta, att han ämnade förkläda sig till engelsman. Klockan kort före 10 förmiddagen presenterade sig en gentleman i väldiga röda polissonger, försedd med en helt liten nattsäck och höga ridstöflor med gigantiska sporrar på poststationen vid Pigalle-gatan, tog fram sitt pass och begärde en häst. Snart steg han upp på en starklemmad percherons-häst och tog, åtföljd af en postiljon, vägen åt Normandie. Denne gentleman var ingen annan än Rodille, rikligen försedd med guld, och tvenne pistoler i bältet.