ärer sjelf, utan all hjelp, och jag ansvarar
för att de icke skola vanvårdas. Jag lemnar
er nu; farväl, jag hoppas att vi snart återse
hvarandra.
— Farväl, och lycka till.
-— Jag tackar er.
Rodille steg åter upp i åkdonet och viin-
de tillbaka till Musege-gatan. Han kallade
Paul Mercier, för hvilken han hade förtroende,
och uppdrog åt honom att hafva uppsigt öfver
och leda affärsbyrån, under en tid af två,
tre dagar, som han sannolikt komme att vara
frånvarande. Han bläddrade derefter igenom
en packe pass, som han hade i sin ego, och
hvilka, med allt skäl, kunde betraktas såsom
mästerverk af efterhärmning. Han valde slut-
ligen ett, försedt med namnet Tom Brown,
esq. Af. detta allt, kunna våra läsare sluta,
att han ämnade förkläda sig till engelsman.
Klockan kort före 10 förmiddagen presente-
rade sig en gentleman i väldiga röda polisson-
ger, försedd med en helt liten nattsäck och
höga ridstöflor med gigantiska sporrar på
poststationen vid Pigalle-gatan, tog fram sitt
pass och begärde en häst. Snart steg han
upp på en starklemmad percherons-häst och
tog, åtföljd af en postiljon, vägen åt Nor-
mandie.
Denne gentleman var ingen annan än
Rodille, rikligen försedd med guld, och tvenne
pistoler i bältet.