och fråga henne! Blott hon kan hjelpa mig
att finna spåren af den bofven, som bestulit
och ruinerat mig.
Efter några minuters förlopp inträdde den
blyga fickan 1 kabinettet. Hon darrade och
bleknade då hon befann sig ansigte mot an-
sigte med Rodille, hvars blotta åsyn väckte
hennes fruktan, och oemotståndliga vedervilja.
Vid en vink af magnetisören sjönk hon ned
på en stol. Fritz Horner började söfva henne,
och efter blott några ögonblicks förlopp föll
hennes tunga hufvud ned mot bröstet; hon sof.
— Se här, sade Rodille, i det han tog
fram f. d. rättstjenarens halsduk och lemnade
den till doktorn, den här har tillhört tjufven.
Det behöfs ingenting annat för att åstadkom-
ma den magnetiska gemenskapen.
— Det är allt, som behöfves, svarade
doktorn och lade halsduken i den sofvandes
hand.
— Jag befaller er, fortfor han sedap, jag
befaller er att se den person som rår om det
föremål ni har i er hand.
— Jag ser den personen, stammade den
unga flickan.
— Är det en karl, eller en qvinna.
— En karl.
— Hur ser han ut?
Blanche dröjde några ögonblick, hvarefter
hon gjorde en trogen och detaljerad beskrif-
ning på f. ä. rättstjenaren, hvilken hon likväl
aldrig sett.
— Det är fullkomligt riktigt, det der,
mumlade Rodille. Fråga, doktor, fråga mera;