nehafvare af tvenne påtagligen falska prest-
bevis, hvarför han tills upplysningar härom
vunnits i häkte qvarhålles.
Till redaktören af Dagens Nyheter.
Då jag i gårdagens Aftonblad läste det
dräpande? omdömet om den unge, förhopp-
ningsfulle författaren Ricnard Gustafssons i
förrgår å södra teatern gifna folkskådespel
cHögt upp i Norrland, så gjorde det mig
riktigt ondt om honom, ty — tänkte jag —
allmänheten tror så gerna hvad tidningarne
säga, och framför allt det ondt är. Den stac-
kars författaren totalt nedsablad, de arma
artisterna gjorda till hans medbrottslingar
för det de icke nekat spela i pjesen! Det var
hårdt, men — gudskelof icke rättvist. Det
värsta var likväl att då jag läste detta, jag
började tvifla på min egen uppfattning, på
mina ögons och örons vittnesbörd, ty jag sjelf
hade liksom öfrige åskådare — med undantag
af Aftonbladets referent naturligtvis — fun-
nit mig belåten. Mitt tvifvel, min ovisshet
skingrades väl något då jag läste N. D. Alle-
handa, hvars referat vittnade icke om väl-
vilja blott, utan äfven om billighet och rätt-
visa, hvilken senare icke uteslöt uppmun-
trande loford. Men först sedan jag i dagens
morgontidningar läst 2:ne andra med N. D.
Allehandas hufvudsakligen öfverensstämmande
omdömen blef jag riktigt lugnad.
Hvad månde detta betyda? tänkte jag.
Så olika uppfattning af samma sak, det är
nära nog oförklarligt. Jag resonnerade vis-
serligen som så: Aftonbladets referent är må-
hända född kritiker och i sådant fall kan han
icke vara belåten med något annat än det
han sjelf frambringar — nn. b. i fall han
frambringar något. Men icke nöjd med den
förklaringsgrunden, såsom mindre trolig, sökte
jag en annan och fann som jag tror den rätta.
Jag erinrade mig nemligen hafva hört
somliga anse hr Gustafsson vara litteratur-
referent i eder tidning, der han således uti
n:o 78, för den 3 dennes, skulle skrifvit den,
som jag tror, på goda skäl dräpande art.
om 2:dra häftet af Svensk Litteraturtidskrift,
och hvad var då naturligare än den tanken,
att någon ung upsaliensare, medlem af kotte-
riet för inbördes beundran och tillika beun-
drare af tidskriften, begagnat tillfället att
hämnas på den förmente fienden, hr G.
Troligen har hämnaren för Aftonbladet
framställt sig såsom förhoppningsfull skandi-
nav och sålunda narrat detsamma att svälja
kamraten — med svans och klöfvar,
Jag är emellertid obeskrifligt ledsen der-
öfver att man i detta fall förblandat mig med
hr G. och beklagar rätt mycket om man ej
tror min högtidliga försäkran och edert vitt-
nesbörd, att jag, men icke hr Richard Gu-
stafsson, är den sannskyldige och ovärdige
litteraturreferenten, som skrifvit så fult om
tidskriften, derför att jag trodde mig pligtig
att göra. det som jag ansåg rätt.
Efter denna under edsförpligtelse af-
gifna upplysning bör Aftonbladet vara oför-
hindradt att afgifva ett opartiskt omdöme om
hr Gustafssons pjes, hvilket också emotses
med första; ty hvarför skulle ej Aftonbladet
handla lika ädelt, som kongl. öfverståthållar-
embetet, då detta nyligen återtog sin obilliga
författning, hvilket handlingssätt af Aftonbla-
det berömdes.
Nils Peter Bokvall.