UUTIAÄTBIGUUTL vv, ANlUDULILIGU AUD IG Ty Tllustrerad Tidning 15, Wäktaren 22, Kapten Puff 3, Söndags-Nisse 18, Trissan 4, Östgöta Korrespondenten 35, Norrköpings Tidningar 45. Angäiende Östergölftands deposiloch bruksbank är följande promemoria utfärdad: Grundfonden bör blifva 1, 13; å 2 millioner rdr rmt. Banken börjar sin verksamhet så snart 3 million är tecknad. Aktiebeloppet ställdes på 50 å 100 rdr rmt, inbetalade dels kontant, dels i hypoteksobligationer. Frågan om inteckningars inrymmande deri lemnas här oafgjord. Banken bör enligt banklagen af den 20 maj 1864 blifva sedelutgifvande, således solidarisk. Den bör föröfrigt bevilja kreditiver, i första rummet åt sina egna delegare, dock icke å vista, utan efter 1 å 2 veckors uppvisande; den bör öppna uppoch afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse, dock aldrig å vista, utan efter några dagars sight. Banken befrias härigenom ifrån nödvändigheten, att städse ligga inne med en större rintelös kassa, hvilket är förcelaktigt både för den och det allmänna. Den bör på alla upptänkliga sätt understödja insättning på depositionsräkning, så att kapitalerna blifva tillgängliga för behöfvande jordbrukare. Misstänkt förgilflning i stort. Sedan provinsialläkaren Hammarström hos Kon. befhde anmält, att hos Karl Jonsson i Stråbacka, Mosjö församling i Nerike, hastigt insjuknat åtta personer, af hvilka tvenne redan aflidit, har Kon. befhde den 8 dennes förordnat om obduktion å liken efter de aflidna. Förgiftningssymptomer uppgifvas hafva antydt sjukdomens art. Strandningar. Från Landskrona skrifves i lördags: Bistlidne torsdags morgon hade drifisen satt icke mindre än 5 briggar (4 engelska och 1 tysk) på grund vid Borstahusen och Hillesborg, hvarest de för närvarande befinna sig och måste qvarstanna tills hjelp kan lemnas. De vid Borstahusen stående håller man i dag på att uttaga, likväl under ganska dåliga förhoppningar, då de stå mycket illa på. Tvenne briggar, som voro destinerade hit, lågo i torsdags förmiddag utanför inloppet till hamnen, men vid middagstiden tog ett isband den ena och dref fartyget in på danska kusten. På qvällen gick det andra samma väg; men i går på morgonen sågs åter den förut bortdrifne på samma ställe invid inloppet, stående på gruud. Man underhandlade om hjelp från land, men i dag på morgonen, då detta skrifves, har han åter kommit flott och gått sin väg. Flera af de på grund stående fartygen tros blifva vrak. — Ett skepp sjönk i torsdags vid Skogshufvud på danska sidan. Ett skepp ligger vid Barsebeck med kölen i vädret. Drifisen har förorsakat förfärliga skador, hvilka snart nog komma att närmare omtalas. En frivillig finge. Att rymningar från de allmänna häktena alltemellanåt försökas och äfven en och annan gång lyckas, detta är en känd sak, hvaråt föga uppmärksamhet lemnas; men dess märkligare är, hvad man berättar skall ha händt i Östersund för fjorton dagar sedan, att en person med våld velat intränga i cellfängelset, någonting som naturligtvis icke lyckades; så att säga på gunst och nåd fick han dock omsider sin vilja fram. Efter det mannen, som heter Erik Olof Öberg och är från Timrå i Medelpad, funnit försöken han som och fruktlösa att storma fästningen, lade sig derutanför, och då direktör Höckert, vid stormlöpningen var borta, hemkom upptäckte den i sena qvällen uteliggande karlen, tillsade han om dennes intagande, på det han ej måtte frysa ihjäl eller skada sig på något sätt. Inkommen väl och vackert blef det dock lif i den nära nog som död ansedde, så att det till slut ansågs nödigt efterskicka stadsfiskalen för karlens häktande. Detta verkställdes och vid sedermera företagna ransakningar visade sig, att Öberg, som uppgifvit sig velat inkomma i cellfängelset för att få träffa för stöld under Gregoriimarknaden häktade arbetskarlen Thunforss, var in