undertiden vill jag teckna mig svaren till
minnes. i
Fritz Horner öfvergick genast till ett verk-
ligt förhör, som varade i nära en timmas tid.
Vi anse dock obehöfligt att ord för ord upp-
repa innehållet deraf. Resultatet blef emel-
lertid, att Rodille fick veta, att tjufven rest
från Paris med postvagn, under falskt namn
och med falskt pass. Från Håvre, dit hau
styrde kosan, hoppades han komma öfver till
England. Ett hastigt illamående hade tvingat
honom att stanna i Montivilliers, der han för
närvarande uppehöll sig, i ett rum på värds-
huset Guldankaret Montivilliers är en större
köping belägen ungefärligen halfannan mil från
Håvre. Laridons opasslighet var visserli-
gen icke af allvarsam art, men tillät honom
emellertid icke att fortsätta sin resa samma dag.
— Jag vet nu allt hvad jag ville veta,
sade Rodille till magnetisören. Och nu till
verket. Jag har icke ett ögonblick att förlo-
ra om jag skall hinna upp min gunstig jun-
ker, innan han lemnat Frankrike. Finge han
tid att gå ombord på något fartyg, så vore
saken, om icke förlorad, dock försvårad. Huru
skulle jag få reda på honom i England och
der skaffa mig rättvisa?
— Ni kunde ju utverka hans utlemnan-
de, yttrade Fritz Horner.
— Hans utlemnande, upprepade Rodille
med en ironisk axelr yckning, idden är san-
nerligen lycklig. Det skulle just kläda mig
att anförtro mina missöden åt Kongl. proku-
ratorn, hä? Guds död, doktor, tillåt mig att
skratta. .. Nej, jag skall styra om mina af-