Af en del lärare har saken blifvit med-
gifven, af andra åter bestridd, men enligt för-
fattarens mening är det icke af dem, utan af
föräldrar och målsmän, som förhållandet bäst
kan bedömas.
Författaren, som tillhör den senare kate-
gorien, tvekar icke ett ögonblick att påstå,
det lärjungarne vid statens skolor verkligen
öfveransträngas, åtminstone inom de högre
klasserna.
Äfven rikt begåfvade ynglingar måste,
för att ordentligt följa med i skolan och dess-
utom skrifva themata hemma ett par gånger
i veckan, anlita hvarje ledig stund, så att tid
knappast finnes till en half timmas rörelse på
dagen, än mindre till odling af musik eller
andra bildande förströelser; och säkert skulle
många föräldrar bekräfta detta faktum, om de
derom tillfrågades.
Att afhjelpa detta missförhållande utan
minskning i nödiga studier, kan vara svårt
nog; men om grekiska språket, som nu utgör
ett tvångsämne, gjordes valfritt, och lärjun-
garne vidare befriades från latinsk skrifning,
så tror författaren, att ganska mycket skulle
vara vunnet. i
Onekligen är grekiskan behöflig för pre-
ster, och till någon del äfven för läkare,
men om ämnet blefve valfritt, så stode det ju
i allt fall öppet för de ynglingar, som ernade
studera teologi eller medicin, att njuta under-
visning äfven i detta ämne. i
Hvad beträffar latinska språket, så vill
författaren ingalunda förneka nyttan af att
ynglingarne genomgå en kurs deruti; men
hvartill det kan gagna att jemväl ålägga
dem skrifva detta språk, som långt före detta
är bortkastadt af diplomatien, och vid sjelfva
universiteterna knappast mera begagnas ens
vid disputationer, kan författaren omöjligen
inse, och lär väl äfven blifva svårt att visa.
Det vore derföre högligen önskvärdt, att
den ändring i läsordningen vid statens skolor
ofördröjligen vidtoges, att grekiskan gjordes
till ett valfritt ämne, och latinskrifningen helt
och hållet upphörde.
Att lärjungarnes allmänna bildning och
verkliga kunskapsförråd härpå icke komme
att förlora, torde vara ostridigt.