— Gör du det! Jag tar ansvaret på mig. — Jag kan emedlertid icke intaga tin plats på kuskbocken, klädd i frack och hvit halsduk. — I vagnen finner du en blus och en mössa. — Tänk om någon af våra klienter finge se mig i en sådan kostym? Hvad skulle folket säga? — Ingen skall känna igen dig i mörka natten. — Det är således i natt? — Nej, men i morgon natt. Du får derför icke lemna kontoret efter morgon-middag. Kan jag icke komma sjelf, så skall jag genom en kommissionär skicka dig mina instruktioner, dem du noggrant måste följa. Förstår du? — Ja, jag förstår . . . ehuruväl jag på det högsta missbilligar din barocka plan att förvandla mig till kusk. Rodille lemnade nu sin kompanjon, och vi lemna honom några timmar ur sigte. Klockan slog just 10 i St. Philippe du Roules kyrkotorn, då den föregifua vikomt de Courgolles återkom till sitt hotell från sin fästmö, hvilken han gjort sin cour, bländande henne med glansen at sin stamtafla. Han fann den nye kammartjenaren på sin post. — Ni är påpasslig, som jag ser, sade han, det är rätt af er . . . Jag hoppas att ni allt fortfarande skall förblifva det. Lorrain har väl underrättat er om mina vanor? — Helt flyktigt, hr vikomt; han hade icke tid att gifva mig någon detaljerad underrättelse. Sannolikt räknade han också på min