— Gör du det! Jag tar ansvaret på mig.
— Jag kan emedlertid icke intaga tin
plats på kuskbocken, klädd i frack och hvit
halsduk.
— I vagnen finner du en blus och en
mössa.
— Tänk om någon af våra klienter finge
se mig i en sådan kostym? Hvad skulle fol-
ket säga?
— Ingen skall känna igen dig i mörka
natten.
— Det är således i natt?
— Nej, men i morgon natt. Du får der-
för icke lemna kontoret efter morgon-middag.
Kan jag icke komma sjelf, så skall jag genom
en kommissionär skicka dig mina instruktio-
ner, dem du noggrant måste följa. Förstår du?
— Ja, jag förstår . . . ehuruväl jag på
det högsta missbilligar din barocka plan att
förvandla mig till kusk.
Rodille lemnade nu sin kompanjon, och
vi lemna honom några timmar ur sigte. Kloc-
kan slog just 10 i St. Philippe du Roules
kyrkotorn, då den föregifua vikomt de Cour-
golles återkom till sitt hotell från sin fästmö,
hvilken han gjort sin cour, bländande henne
med glansen at sin stamtafla. Han fann den
nye kammartjenaren på sin post.
— Ni är påpasslig, som jag ser, sade
han, det är rätt af er . . . Jag hoppas att ni
allt fortfarande skall förblifva det. Lorrain
har väl underrättat er om mina vanor?
— Helt flyktigt, hr vikomt; han hade
icke tid att gifva mig någon detaljerad under-
rättelse. Sannolikt räknade han också på min