Får beredd på denna manöver, förlorade med
ens sitt goda humör och tillryggalade helt un-
dergifvet den föreskrifna vägen med sin käcke
ryttare på halsen. Salongen skallade afskratt-
salfvor; direktionen måste utbetala sina 100
francs och åsnan ströks ut från repertoiren.
En familjetram. I Goneve hade
en husmoder aflidit och blifvit. begrafven, och
presten förrättade hemma i husct i slägtin-
garnes närvaro en för tillfället lämplig cere-
moni. Han var redan nära slutet deraf, då
plötsligt dörren till angränsande rum öppna-
des och den aflidnas man visade sig, under
yttrande: Bed för mig också, herr pastor,
jag har tagit in gift! Man kan tänka sig
hvilken bestörtning dessa ord utspridde bland
de närvarande; men presten, som bibehöll sin
själsnärvaro, följde genast den olycklige, som
åter tillslutit dörren efter sig, in i rummet
bredvid, der han fann honom utsträckt på
sängen. På fråga om han talat allvarsamt,
svarade han: ja fullkomligt; jag har tagit ar-
senik i vin för en qvars timma sedan. Man
skickade genast efter en läkare, och presten
trugade sjelfmördaren att dricka ett glas
mjölk. Men det var för sent och den olyck-
lige afled efter tre timmars förlopp.
En märkvärdig fångst har för
några dagar sedan, blifvit gjord i Löjt i Dan-
mark. Trenne karlar bemärkte i öppna vatt-
net en stor fogel. Vid deras närmande flyk-
tade fogelnu inunder en stenkista och det lyc-
kades dem att der fånga honom lefvande.
Det befanns då vara en svan. Vid närmare
undersökning fann man i fågelns högra vinge,
uppe vid skuldran; en 7 tum lång jernhar-
pun, sittande inkilad mellan vingbenen. Man
befriade fogeln från detta plågsamma påhäng,
hvilken den troligen lång tid haft med sig,
ty den del af harpunen som inträngt i köttet
var till hälften bortrostad och rummet mel-
lan vingbenen var uppfylld med en kompakt
massa af rost.