han, jag skull; inte längre kuuna letva så! Rikedom, rikedn för alltid, eller ett skott för pannan! De; finns för mig ingen medelväg. I följd häef lemnade han Brissel, styrde kosan till dessa tyska städer, i hvilka man uppbygger tempel åt spelets gud, och blef en af de varmaste tillbedjarne af trente et quarante och rouge et noire. Hvilken annan som helst i hans ställe skulle ha sett de 100,000 francs, som återstodo honom, försvinna på några dagar, kanske timmar. Icke så med honom. Vol-au-Vext var predestinerad att räknas bland dessa lyckliga spelare, mot kvilka klöfverkung och hj ::terdam aldrig visa sig grymma. Fransmannen vann på ett så ihärdigt gätt, att det lå ade namn, under hvilket han hade aktat nöd:zt att dölja sin verkliga individualitg, snart blef en fasa för alla spelhusbankörer. Han måtte aldrig så mycket strö ut guld genom fönsterna och vis sig slösande som en millionär eller en tjut, han lyckades dock icke ruinera sig. Han tvärtom riktade sig, i trots af sina enorma utgifter, och en vacker dag upptickte han, att hans kapital hade vuxit till den runda siffran 5300,000 franes. Han började nu tröttoa vid spelets retelser. Han drömde sig ett lugnare lif, han kände emellanåt hemsjuka, han erfor en feberaktig hänförelse vid tanken på att återse Paris, sin ungdoms och sina första bragders Paris, och att återkomma dit såsom rik man och vicomte. En betydlig tidrymd hade förlupit sedan hans afresa. Pappa Legrip, som redan, för 12 år sedan hade varit så gammal och skröplig, borde nu