han, jag skull; inte längre kuuna letva så!
Rikedom, rikedn för alltid, eller ett skott
för pannan! De; finns för mig ingen medelväg.
I följd häef lemnade han Brissel, styr-
de kosan till dessa tyska städer, i hvilka man
uppbygger tempel åt spelets gud, och blef en
af de varmaste tillbedjarne af trente et qua-
rante och rouge et noire. Hvilken annan som
helst i hans ställe skulle ha sett de 100,000
francs, som återstodo honom, försvinna på nå-
gra dagar, kanske timmar. Icke så med ho-
nom. Vol-au-Vext var predestinerad att räknas
bland dessa lyckliga spelare, mot kvilka klöf-
verkung och hj ::terdam aldrig visa sig grymma.
Fransmannen vann på ett så ihärdigt
gätt, att det lå ade namn, under hvilket han
hade aktat nöd:zt att dölja sin verkliga indi-
vidualitg, snart blef en fasa för alla spelhus-
bankörer. Han måtte aldrig så mycket strö
ut guld genom fönsterna och vis sig slö-
sande som en millionär eller en tjut, han
lyckades dock icke ruinera sig. Han tvärtom
riktade sig, i trots af sina enorma utgifter,
och en vacker dag upptickte han, att hans
kapital hade vuxit till den runda siffran
5300,000 franes. Han började nu tröttoa vid
spelets retelser. Han drömde sig ett lugnare
lif, han kände emellanåt hemsjuka, han erfor
en feberaktig hänförelse vid tanken på att
återse Paris, sin ungdoms och sina första
bragders Paris, och att återkomma dit såsom
rik man och vicomte.
En betydlig tidrymd hade förlupit sedan
hans afresa.
Pappa Legrip, som redan, för 12 år sedan
hade varit så gammal och skröplig, borde nu