till sin vän Beaufort i Arconsat. Kort derefter måste Pelissier fara till Thiers, och fruntimren lemnade honom ett paket linne med till de gamla. Men han kom tillbaka dermed, sägande, att den i Marseille som värdshusidkare etablerade NSen6 tagit de gamla med sig dit och förmått dem ingå som delegare i hans rörelse. i I tre eller fyra år bekymrade man sig icke det ringaste om de gamla. Men nu skulle Pelissiers systerdotter giftå sig med en viss Chollet. Man ville underrätta de gamla om giftermålet, men kunde ej få hans adress af Pelissier. Man ansatte honom, då bröllopsdagen nalkades, och då förklarade han en dag: far har uppdragit åt mig, att hos notarien afhemta 3,000 fres och gifva systern 1,500 fres. Men qvinnorna ville se de gamla och begärde ännu ifrigare deras adress; då utbrast : Pelissier i tårar oah sade: De ha för tre dagar sedan aflidit. Se här den skriftliga dödsannonsen. Alla gråta, han med, men då man frågar honom om de närmare omständigheterna, begär han plötsligt att få tala med sin syster i enrum. Han förblir ensam med henne ett par minuter, derefter kommer hon ut och ropar: O, den olycklige Jean Cadet! man frågar, om han mördat de gamla. Ja, han har mördat dem. Gå och dränk dig, säger man till honom. Nej, svarar han, jag har gjort det för eder, följderna ikläder jag mig. Under ransakningen har Pelissier nekat till att han begått dådet; han vet ej hvad som blifvit af de gamla, och endast för att ej oroa sina anhöriga om deras öde, har han upp