till sin vän Beaufort i Arconsat. Kort deref-
ter måste Pelissier fara till Thiers, och frun-
timren lemnade honom ett paket linne med
till de gamla. Men han kom tillbaka dermed,
sägande, att den i Marseille som värdshusid-
kare etablerade NSen6 tagit de gamla med sig
dit och förmått dem ingå som delegare i hans
rörelse. i
I tre eller fyra år bekymrade man sig
icke det ringaste om de gamla. Men nu skulle
Pelissiers systerdotter giftå sig med en viss
Chollet. Man ville underrätta de gamla om
giftermålet, men kunde ej få hans adress af
Pelissier. Man ansatte honom, då bröllopsda-
gen nalkades, och då förklarade han en dag:
far har uppdragit åt mig, att hos notarien
afhemta 3,000 fres och gifva systern 1,500
fres. Men qvinnorna ville se de gamla och
begärde ännu ifrigare deras adress; då ut-
brast : Pelissier i tårar oah sade: De ha för
tre dagar sedan aflidit. Se här den skriftliga
dödsannonsen. Alla gråta, han med, men då
man frågar honom om de närmare omständig-
heterna, begär han plötsligt att få tala med
sin syster i enrum. Han förblir ensam med
henne ett par minuter, derefter kommer hon
ut och ropar: O, den olycklige Jean Cadet!
man frågar, om han mördat de gamla. Ja,
han har mördat dem. Gå och dränk dig,
säger man till honom. Nej, svarar han,
jag har gjort det för eder, följderna ikläder
jag mig.
Under ransakningen har Pelissier nekat
till att han begått dådet; han vet ej hvad
som blifvit af de gamla, och endast för att ej
oroa sina anhöriga om deras öde, har han upp-