Rällczangs- och Polispyhet Ler,
Vaidsamma pojkar. Stentryckar-
lärlingen Frans Erik Norling och förre sten-
tryckarlärlingen Richard Zetterqvist stodo i
går inför rådhusrättens tredje afdelning, tillta-
lade att hafva under rusigt tillstånd söndagen
den 26 mars uppehållit sig å gården nr 34
Nybrogatan, och der först slagit en handlanden
Kuhlau tillhörig hund, och sedan hans hustru,
då denna tillkommit för att taga vara på hun-
den. Hundlanden Kuhlau och hans fru voro
båda närvarande, äfvenså de begge tilltalade.
— Hur gammal är du? — frågade ord-
föranden Norling.
— 14 år — svarade Norling.
— Och redan så elak, hvar skall du sluta
till sist?
— Jag är för närvarande hos stentryc-
karen Mandel — upplyste Norling helt naivt.
— Nå än Zetterqvist då, hvar är han
anställd ?
— Jag går och läser, och derför har jag
ingen kondition — svarade Zetterqvist.
— Nå då har du väl läst hur det står
i katekesen att fåfing gå lärer mycket ondt ?
Fru Kuhlan berättade nu förloppet af
händelsen, och upplyste att de båda pojkarna
kommit in på gården, der hon och hunden
befunnit sig, och att Norling då gått fram
och slagit hunden med ett medhaft piskskaft,
hvarpå han straxt derpå tilldelat äfven henne
ett slag, som träffat venstra sidan af hufvudet,
så att örringen krossats och fru K. erhållit ett
skrubbsår å halsen.
— Hvarför slog du hunden? — frågade
ordf. vänd till Norling.
— Jo, han ville flyga på mig — svarade
Norling.
me Nej nu ljuger du, ty en hund kan
inte flyga -- invände ordf. — Men hvarför
slog du frun då?
hon slog mig en örfil.
Ett vittne hördes nu och berättade det-
samma som fru K., med tillägg att fru K. ej
tilldelat Norling någon örfil. Norling vidhöll
sin uppgift om örfilen, och Zetterqvist begärde
att bli skild från målet, emedan han ingenting
ondt gjort; men som det upplystes att Zetter-
qvist vid fasttagandet låtit uudfalla sig några
svordomar, så biföll ej ordföranden hans be-
gäran, ty Zetterqvist hade ju genom sina svor-
domar stört söndagens helgd.