Ag. — samt Anmälningar af nya skrifter. Första artikeln, ett stycke filosofi, har visserligen akademisk-filosotisk hållning, men det synes som om tankarne tumlade om med författaren, hvilken så att säga vältrar sitt stora ämne i fraser, så att man blir alltmer förvirrad, ju mer man sträfvar att taga reda på mening och innehåll. Vi hafva icke kunnat finna annat, än att artikeln är tillkommen för att visa, huru man genom mångordighet och traser skall lyckas att göra sig nära nog obegriplig. Man hör ofta upprepas att det Mesopotamiske Sprog er eet underligt Sprog, men vi tro att det akademiskt-filosofiska språket är dermed fullt jemförligt, och beklaga blott att utrymmet icke tilläter oss meddela våra läsare några profbitar. Deremot citera vi såsom bevis på en filosofs iakttagelseförmåga följande (sid. 82): Ser jag icke midt på dagen stjernorna le mot mig från botten af den djupa brunnen, ur hvilken annars boskapen vattnas. ). Vi äro emellertid af den åsigt att ämnen, som anses fordra ett så egendomligt framstillningssätt och som till och med förvirra sjelfva framställaren icke böra npptagas uti ifrågavarande tidskrift, hvilken utan tvifvel tillfredsställer sin publiks filosofiska anspråk bäst genom att, ju kortare och redigare desto bättre, referera filosofiska arbeten som utgifvas. Fortsättningen af nämnde artikel, om den är början lik, kunde gerna uteblifva och vi skulle vara frestade att säga detsamma om sjelfva tidskriften, såvida man icke genom den väl skrifna artikeln: Om Finnmarkens natur och folk? blidkades och bringades på den tanken att man åtminstone då och då får läsa något läsvärdt i tidskriften. Denna artikel utmärker sig genom ett rikt och upplysande innehåll, samt genom ett klart och underhållande framställningssätt. Politisk återblick på det förflutna året är nu afslutad. Det var med en viss öfverraskning vi läste denna titel i första häftet, synnerligast som den icke tillhörde någon politisk brochyr, öfver hvilken tidskriften hade att yttra sig och som kunde gifva anledning till politiskt skriftställeri, utan var en fristående, opåkallad och, åtminstone i första bäftet, olämplig artikel. Vi hade verkligen väntat att i stället der få se början till en litteraturöfversigt för förflutna året eller än längre tidrymd och i sin fortsättning omfattande äfven detta år. Detta hade vi väntat derför, att vi hysa den åsigt, att en Svensk litteraturtidskrift väl fi främsta rummet har till uppgift att vara en vägledare inom den samtida svenska litteraturen och att, tills dennas historia en gång utförligare skrifves, sjelf tjena som litteraturhistoria. En liknande åsigt synes äfven hafva gjort sig gällande hos de några och tretio framstående litterära personer, som under en följd af år utgåfvo tidskriften Frey, hvars innehåll och syfte dock icke så bestämdt angifves genom titeln, som fallet är med Svensk litteraturtidskrift. Åt anmälanden och kritiker af utgifna svenska skrifter egnas i första häftet 6 sidor, i andra häftet 24 sidor och af dessa sednare 13 åt Fahlerantz skrifter, hvilka af sign. C. R. N. utan prut lofordas — naturligtvis. Man spårar här en skymt af denna om Shakspearesdyrkan erinrande entusiasm på god tro, som för författare och förläggare är alldeles ypperlig, men som för sjelfva saken är något alldeles motsatt. Vår mening om tidskriften, sådan den hittills visat sig, är: att den antingen gifvit sig oriktigt namn eller också icke fattat den uppgift den genom sitt nnmn sig åtagit. Har meningen, såsom det synes, varit att uppsätta en tidskrift endast eller hufvudsakligast för det unga Upsalas egen litteratur. Då bör väl titeln förändras till Upsala ltteraturtidskrift. Om deremot tidskriften tillkommit för svenska litteraturens skull, så bör den i plan och verksamhet följa andra mönster än sådana, som, att döma af titel och innehåll, uppenbart haft olika eller helt annan uppgift än en svensk litteraturtidskrift bör hafva. AMA än LL OO AY 21 .. på