nye nämndemannen kunde ej afsäga sig det enhälliga förtroendet, utan måste mottaga befattningen. Och då det är brukligt vid häradstingen i Skåne att en nyvald nämndeman vid det första ting han sitter skall göra ett så kalladt nämndemanskalas för den öfriga nämnden, så kunde hr, X. ej heller underlåta att följa den gamla plägseden. Sjelf var han dock alltför stolt att i egen hög person visa sig bland bondgubbarna, hvarföre han reqvirerade ett gvantum punsch samt uppdrog åt en annan äldre nämndeman att utdela densamma och traktera i sitt ställe. Är det du som bjuder? sporde någon af de öfriga gubbarna. Nej, fan heller, det är vår nye ledamot hr X., och på hans vägnar trakterar jag. — Då är hr X. väl ej för god att sjelf komma hit och dricka ett glas med oss, svarade man. Gå och hemta hit honom. Mannen gick och hr X. kom samt fattade sitt glas för att klinga med sällskapet. Då reser sig en frispråkare, sägande: Det har i alla tider varit brukligt att nämnden ansett sig som ett hjerta och en själ och fördenskull äro vi allesamman bröder; skål, bror X! Detta var mer än hr XX. kunde tåla. Han förstod ej engång att hålla god min i elakt spel, utan satte sitt glas och störtade ut, öfverlemnande åt sällskapet att fortsätta brorskålen så länge det behagade. Ryska tronföljaren. Enligt underrättelser från Petersburg har ryska senaten till kejsar Alexander aflemnat en petition om, att en komit af läkare och statsmän måtte nedsättas, för att undersöka den ryske tronföljarens helsotillstånd, på grund af de möjliga följderna i hänsyn till tronföljden. Storfursten är så betänkligt sjuk, att man skall ha föga att hoppas för hans vederfående. Men det finnes många barn i den ryska kejsarefamiljen; malles 6 söner, af hvilka den näst äldste heter Alexander och är född den 19 mars 1845. Dramatiska teatern. I går afton uppfördes å kongl. dramatiska teatern två nya stycken En oslipad diamant och Förbjuden frukt.? Den första, en komedi i en akt af John Buckstone, låter oss redan genom titeln ana hvart författaren syftar. Sir William Evergreen (hr Sundberg) råkar vid en spatserridt att falla af hästen och blir sedan vårdad af ett landtbygdens enkla barn, som på honom slösar sina innerligaste omsorger. Sir Williams hjerta är icke af sten, han ser sin vårdarinnas ömhet och tacksamheten efterföljes af kärleken. Intagen af naturbarnets behag gifter sig sir William med henne och besluter att facettera den oslipade diamanten, naturbarnet Molly (mlle Nerman). Han ger henne språklärare, musiklärare, danslärare etc. etc., men till sin stora sorg märker han att diamanten blir sig lik. Då kommer hans onkel lord Plato (hr K. Almlöf) på besök och har med sig sin hustru, en slipad diamant af renaste vatten. Sir William blir i början utom sig öfver sin hustrus obelefvade sätt mot de fina slägtingarne ; men då han af en händelse upptäcker hur fru Plato, den slipade diamanten, bedrar sin man med det mest slipade sken af uppriktighet, så finner han hvilket oskattbart värde hans oslipade klenod eger och afskedar både dansmästare och språkmästare, fast besluten att låta kärleken ensam blifva naturbarnets uppfostrare. Mamsell Nerman utförde sin svåra men tacksamma roll med mycken liflighet och inropades under styckets gång. Hr Jolin såsom den tölpaktige Joe var lycklig som alltid. Den andra pjesen: Förbjuden frukt, en fars med sång i 3 akter, bearbetad efter Victorien Sardous pjes Les pommes du Voisin, är af den uppsluppna arten. Af den Sardon vi först lärde känna, t. ex.iEn papperslapp, fins intet spår, af Sardou sådan han nu är fins måhända något, men det mesta är en målning med en af våra mest kända dramaturgers färgrika, måhända ibland alltför färgrika pensel. Stycket är lokaliseradt och öfverflyttadt till en af Sverges småstäder och trakten deromkring. Om det vunnit på förflyttningen är svårt att säga; men hvad man med visshet kan säga är att dialogen blifvit så svensk