nye nämndemannen kunde ej afsäga sig det
enhälliga förtroendet, utan måste mottaga be-
fattningen. Och då det är brukligt vid hä-
radstingen i Skåne att en nyvald nämndeman
vid det första ting han sitter skall göra ett
så kalladt nämndemanskalas för den öfriga
nämnden, så kunde hr, X. ej heller underlåta
att följa den gamla plägseden. Sjelf var han
dock alltför stolt att i egen hög person visa
sig bland bondgubbarna, hvarföre han reqvi-
rerade ett gvantum punsch samt uppdrog åt
en annan äldre nämndeman att utdela den-
samma och traktera i sitt ställe. Är det du
som bjuder? sporde någon af de öfriga gub-
barna. Nej, fan heller, det är vår nye leda-
mot hr X., och på hans vägnar trakterar jag.
— Då är hr X. väl ej för god att sjelf
komma hit och dricka ett glas med oss, sva-
rade man. Gå och hemta hit honom. Man-
nen gick och hr X. kom samt fattade sitt
glas för att klinga med sällskapet. Då reser
sig en frispråkare, sägande: Det har i alla
tider varit brukligt att nämnden ansett sig
som ett hjerta och en själ och fördenskull
äro vi allesamman bröder; skål, bror X!
Detta var mer än hr XX. kunde tåla. Han
förstod ej engång att hålla god min i elakt
spel, utan satte sitt glas och störtade ut, öf-
verlemnande åt sällskapet att fortsätta bror-
skålen så länge det behagade.
Ryska tronföljaren. Enligt un-
derrättelser från Petersburg har ryska senaten
till kejsar Alexander aflemnat en petition om,
att en komit af läkare och statsmän måtte
nedsättas, för att undersöka den ryske tron-
följarens helsotillstånd, på grund af de möjliga
följderna i hänsyn till tronföljden. Storfursten
är så betänkligt sjuk, att man skall ha föga
att hoppas för hans vederfående. Men det
finnes många barn i den ryska kejsarefamil-
jen; malles 6 söner, af hvilka den näst äldste
heter Alexander och är född den 19 mars 1845.
Dramatiska teatern. I går afton
uppfördes å kongl. dramatiska teatern två nya
stycken En oslipad diamant och Förbjuden
frukt.? Den första, en komedi i en akt af
John Buckstone, låter oss redan genom titeln
ana hvart författaren syftar. Sir William
Evergreen (hr Sundberg) råkar vid en spat-
serridt att falla af hästen och blir sedan vår-
dad af ett landtbygdens enkla barn, som på
honom slösar sina innerligaste omsorger. Sir
Williams hjerta är icke af sten, han ser sin
vårdarinnas ömhet och tacksamheten efterföl-
jes af kärleken. Intagen af naturbarnets be-
hag gifter sig sir William med henne och be-
sluter att facettera den oslipade diamanten,
naturbarnet Molly (mlle Nerman). Han ger
henne språklärare, musiklärare, danslärare etc.
etc., men till sin stora sorg märker han att
diamanten blir sig lik. Då kommer hans onkel
lord Plato (hr K. Almlöf) på besök och har med
sig sin hustru, en slipad diamant af renaste
vatten. Sir William blir i början utom sig öf-
ver sin hustrus obelefvade sätt mot de fina
slägtingarne ; men då han af en händelse upp-
täcker hur fru Plato, den slipade diamanten,
bedrar sin man med det mest slipade sken af
uppriktighet, så finner han hvilket oskattbart
värde hans oslipade klenod eger och afskedar
både dansmästare och språkmästare, fast be-
sluten att låta kärleken ensam blifva natur-
barnets uppfostrare.
Mamsell Nerman utförde sin svåra men
tacksamma roll med mycken liflighet och in-
ropades under styckets gång. Hr Jolin såsom
den tölpaktige Joe var lycklig som alltid.
Den andra pjesen: Förbjuden frukt, en
fars med sång i 3 akter, bearbetad efter Vic-
torien Sardous pjes Les pommes du Voisin,
är af den uppsluppna arten. Af den Sardon
vi först lärde känna, t. ex.iEn papperslapp,
fins intet spår, af Sardou sådan han nu är
fins måhända något, men det mesta är en mål-
ning med en af våra mest kända dramaturgers
färgrika, måhända ibland alltför färgrika pen-
sel. Stycket är lokaliseradt och öfverflyttadt
till en af Sverges småstäder och trakten der-
omkring. Om det vunnit på förflyttningen är
svårt att säga; men hvad man med visshet
kan säga är att dialogen blifvit så svensk