lande ljudet fåån åtskilliga instrumenter allde-
les bredvid honom.
Han öppnade sina ögon och lyfte upp
hufvudet.
Han befann sig på Boulevard du Temple,
alldeles midt emot Curtii vaxkabinett.
Hans hjerta drogs krampaktigt tillsam-
mans.
Han kom ihåg den sista dagen han till-
bragt med Blanche, dagen innan han arre-
sterades.
Han kom ihåg den lilla flickans okonst-
lade förvåning och beundran vid åsynen af
alla märkvärdigheterna i vaxkabinettet.
Han kom ihåg sitt eget samtal med eta-
blissementets direktör och de många glada för-
hoppningar för framtiden, som deraf föddes i
hans bröst.
Han kom ihåg i de minsta detaljer sitt
besök hos den tyske läkaren och hvilken oför-
modad roll lilla Blanche vid detta tillfälle hade
spelat.
Hastigt slog sig Vaubaron för pannan och
en darrning genomlopp hans lemmar.
En ljus id6 hade uppstått hos honom.
— Doktor Horner! ... somnambulen!
. mumlade han — ah! hvad jag varit en-
faldig som gått här och letat utan att tänka
på att rådfråga dessa! . . . för dem är ingen-
ting doldt . .. de kunna genast rpplysa mig
om hvad jag vill veta... Jag skall fråga
somnambulen, hvar Blanche finnes och hon
skall säga mig det.
Vår hjelte lemnade bänken och skyndade
med raska steg mot porten, som tillslöt in-
gången till magnetisörens trädgård.