Galerslafs-Jägarne,
(Forts. af Jean Vaubaron.)
(Forts. fr. n: 55—73.)
När natven inbröt sökte han sig tak öfver
hufvudet i hus som voro under byggnad, i
uthus eller hvarhelst han kunde finna det utan
afgift.
Utom sin penningbrist hade han äfven
andra stora skäl att göra på detta sätt.
Han kunde nemligen icke få husrum på
något hederligt ställe, utan att visa sina papper
och betyger; och några sådana hade han icke.
Att återigeu söka herberge på något af
de många ställen, der Parisbofvar och afskum
hafva sitt tillhåll, var, utom det att det väckte
den största motvilja hos Vaubaron, förenadt
med mycken fara, emedan polisen vid dylika
lägenheter alltid fiskar i grumligt vatten, och
som oftast lyckas få napp på sina krokar.
Så snart det dagades om morgnarne lem-
nade Vaubaron det kyliga och fuktiga natt-
läger, han för tillfället begagnat och började
sitt ströftåg kring Paris gator.
Så förflöt dag efter dag, utan att med-
föra någon förändring i situationen.
Ibland kände han modet sjunka och bör-
jade förlora sin tillit till försynen.
Det kalla förnuftet sökte intaga sin rätta
plats och förjaga de djufva drömmarne ur hans
själ.