Galerslafs-Jägarne, (Forts. af Jean Vaubaron.) (Forts. fr. n: 55—73.) När natven inbröt sökte han sig tak öfver hufvudet i hus som voro under byggnad, i uthus eller hvarhelst han kunde finna det utan afgift. Utom sin penningbrist hade han äfven andra stora skäl att göra på detta sätt. Han kunde nemligen icke få husrum på något hederligt ställe, utan att visa sina papper och betyger; och några sådana hade han icke. Att återigeu söka herberge på något af de många ställen, der Parisbofvar och afskum hafva sitt tillhåll, var, utom det att det väckte den största motvilja hos Vaubaron, förenadt med mycken fara, emedan polisen vid dylika lägenheter alltid fiskar i grumligt vatten, och som oftast lyckas få napp på sina krokar. Så snart det dagades om morgnarne lemnade Vaubaron det kyliga och fuktiga nattläger, han för tillfället begagnat och började sitt ströftåg kring Paris gator. Så förflöt dag efter dag, utan att medföra någon förändring i situationen. Ibland kände han modet sjunka och började förlora sin tillit till försynen. Det kalla förnuftet sökte intaga sin rätta plats och förjaga de djufva drömmarne ur hans själ.