Innan han hunnit fram till porten, hej-
dade han dock sin gång och stadnade slutli-
gen alldeles.
Han erinrade sig nemligen att hvarje
konsultation kostade 20 francs och han var
långtifrån säker på att han egde denna summa.
Med en feberaktig darrning stoppade han
handen 1 vestfickan.
Han framdrog derur tre femfrancsstycken
och dessutom några mindre mynt.
Alla dessa penningar uppgingo tillsam-
imans jemt till 20 francs.
Vaubaron gjorde en åtbörd af triumferande
glädje och någonting likuaade ett småleende
krugsade hans bleka läppar.
Han skulle således nu på en gång göra
sig af med sista skärfven; han skulle inom
en stund befinna sig på Paris gator utan en
enda skilling och utan utsigt att kunna för-
tjena det minsta.
Om han då ville äta, måste han tigga
sitt bröd.
Han tänkte icke på någonting af allt
detta.
Och dessutom, hvad brydde han sig der-
om?
Kunde han väl tveka?
Det var på Blanche och endast på henne
som han tänkte. Först sednare skulle han
tänka på sig sjelf.
Vaubaron satte sig åter i gång och kom
fram till den lilla porten.
Han återsåg der den blanka kopparplåten,
hvarpå var graveradt: j