nästan nya, af fast bomullslärft, som jag kan lemna för trettio sous stycket. Vår hjelte köpte nu äfven en skjorta och dessutom en bomullshalsduk samt en svart hatt, som ganska tydligt skiftade i rödt. Den summa, som åtgick till inköpet af alla dessa effekter, uppgick till tjuguen francs. — Ni kan gå in hit, min herre, om ni önskar att straxt kläda om er, — fortsatte bodbetjenten, i det han öppnade dörren till ett mörkt rum som gränsade intill butiken. Vaubaron antog genast inbjudningen och inträdde i rummet. Medan han der var sysselsatt med sin omklädsel, hörde han trappan, som ledde upp till. första våningen, knarra under tunga steg. Det var klädmäklareni egen person, som från sin enskilda sängkammare gick ned i sin butik. På samma gång hörde han en knarrig, skorrande röst, som öfverhopade bodbetjenten med förebråelser och otidigheter, och huru denne å sin sida sökte så godt han kunde försvara sig mot denna störtsjö af befogade eller obefogade tillvitelser. Vaubaron blef uppmärksam. Han fattades af en obestämd aning, att det icke var första gången som denna obehagliga stämma nådde hans öron. Han kallade sitt minne till hjelp, men fåfängt; det förmådde icke meddela honom någonting bestämdt, och han intalade sig ganska lätt, att hans inbillning bedrog honom, och att denna likhet i röst vore blott och bart en tillfällighet. Han afslutade sin toilett och lemnade