nästan nya, af fast bomullslärft, som jag kan
lemna för trettio sous stycket.
Vår hjelte köpte nu äfven en skjorta
och dessutom en bomullshalsduk samt en svart
hatt, som ganska tydligt skiftade i rödt.
Den summa, som åtgick till inköpet af
alla dessa effekter, uppgick till tjuguen francs.
— Ni kan gå in hit, min herre, om ni
önskar att straxt kläda om er, — fortsatte
bodbetjenten, i det han öppnade dörren till
ett mörkt rum som gränsade intill butiken.
Vaubaron antog genast inbjudningen och
inträdde i rummet.
Medan han der var sysselsatt med sin
omklädsel, hörde han trappan, som ledde upp
till. första våningen, knarra under tunga steg.
Det var klädmäklareni egen person, som
från sin enskilda sängkammare gick ned i sin
butik.
På samma gång hörde han en knarrig,
skorrande röst, som öfverhopade bodbetjenten
med förebråelser och otidigheter, och huru
denne å sin sida sökte så godt han kunde
försvara sig mot denna störtsjö af befogade
eller obefogade tillvitelser.
Vaubaron blef uppmärksam.
Han fattades af en obestämd aning, att
det icke var första gången som denna obe-
hagliga stämma nådde hans öron.
Han kallade sitt minne till hjelp, men
fåfängt; det förmådde icke meddela honom
någonting bestämdt, och han intalade sig gan-
ska lätt, att hans inbillning bedrog honom,
och att denna likhet i röst vore blott och bart
en tillfällighet.
Han afslutade sin toilett och lemnade