— Ja...
— Och naturligtvis hafva de skrämt upp
er ... men nu hafva de gifvit sig af och
lära icke komma tillbaka så snart; ni kan
derföre tryggt stiga upp och äta en smula...
Mariic skall stå utanför på vakt så att ni
icke blir öfverraskad.
Det var icke utan svårighet Vaubaron
förmådde resa sig upp. Hans leder voro
styfva af öfveransträngning, och hans arm,
som nu svällt upp under förbindningen, för-
orsakade honom en olidlig smärta.
Men när han fick se maten, glömde han
alla utståndna mödor och lidanden och bör-
jade äta med strykande aptit.
Malö Guern betraktade honom en stund.
-- Det är klart som dagen, sade han
efter några ögonblick, att ni ännu har stort
behof af hvila; ni kan omöjligen ge er i väg
nu på morgonen, icke ens i natt . . . Ni får
derföre lof att stanna qvar här tills i morgon
afton . . . för öfrigt blir nog detta det säkra-
ste, ty innan middagen kan ni vara öfverty-
gad om att man i hela trakten på tio mils
omkrets.icke talar om något annat än er.
- Det är nog som jag trodde, tänkte
Vaubaron för sig sjelf, han vill hålla mig qvar
för att få tid på sig att ange mig .--
Vedhuggaren fortfor:
— Detta är icke allt; ni kan icke heller
gerna ge er utaf med den sjömansdrägt ni nu
bär . . . den är ju trasig på väl hundra stäl-
len, och den första poliskarl ni möter skall
genast hugga er i kragen om ni uppträder i
den kostymen.